Det är en glad Johan Larson som ringer upp från de Österrikiska alperna. Den här gången var det dags att testa några andra berg än de som finns hemma i Västerbotten, berättar han.

Johan Larson, 42 år, beskriver sig själv som en lagspelare. Han är öppen för förslag, litar på andra människors förmåga och tycker det är roligt att se andra växa. Det är så han vill vara som ledare i Vårdförbundet.

– Vi når mycket längre om vi jobbar tillsammans i stället för att söka upp konfliktområden. Jag är diplomatiskt lagd och tycker om kompromisser. Hellre ett litet steg åt rätt håll än att det står still för att man inte får precis som man vill, säger han.

Bara det finns en öppenhet och en levande diskussion tror han att det går att kompromissa i ett stort förbund med flera olika yrkesgrupper och många viljor.

– Du måste vara genuin och ärlig, det tror jag på.

Johan Larson har aldrig varit fackligt förtroendevald på någon arbetsplats, men engagerade sig mycket i frågor kring strålskydd på sin tidigare arbetsplats. 2005 blev han invald i styrelsen i Västerbotten. Efter ett år blev han lokal ordförande. Efter ytterligare några år fick han en post i Vårdförbundets styrelse. Nu är han valberedningens förslag till en av två viceordförandeposter.

– När jag kom in i Vårdförbundet var det mycket fokus på vilket ben vi ska stå på, professionsbenet eller villkorsbenet. Jag tycker att man ska stå med bägge fötterna på jorden, vi ska prata både villkorsfrågor och professionsfrågor. Det är ingen konkurrens där emellan, det berikar.

Vilken fråga brinner du lite extra för?

– Jämställdhetsfrågor. Jämställdhet är något alla tjänar på. Och det är så mycket som följer med det här, som lönefrågan och hur våra yrkesgrupper värderas.

I maj tar Vårdförbundets kongress ställning till valberedningens förslag.