Ambulanssjuksköterska: ”Vi ska vara supermänniskor”

Pressen på personalen att aldrig göra fel är hård, säger ambulanssjuksköterskan Christine Lorne som själv varit med om en olycka.

Vårdfokus rapportering om att en av tre somnar framför ratten i ambulansen fick under gårdagen stor uppmärksamhet. Dels för att det är en säkerhetsrisk, men också för att det visar under vilka omständigheter ambulanspersonalen jobbar: ”Lös uppgiften till varje pris!”

– Det första man får höra som ny inom ambulansen är att det aldrig, aldrig får hända något. Och att det är vårt ansvar om det gör det, säger Christine Lorne.

Möttes med tystnad

Hon är ambulanssjuksköterska i Nacka och förtroendevald i kommunfullmäktige (C) och beskriver att det finns en bild av ambulanssjuksköterskan som en felfri människa som ska klara allt. Ett exempel: När en bilist körde in i sidan på henne för några år sedan var det knäpptyst från den dåvarande arbetsgivaren. Inte ett ord om ”hur gick det, hur mår du?”

– Jag möttes av tystnad och det underförstådda budskapet att ”något sådant får inte hända”, säger Christine Lorne.

Utsatt att vara ensam

All vårdpersonal får inpräntat i sig hur ansvarsfullt deras arbete är och att om man till exempel ger fel läkemedel så kan patienten dö. Men i ambulansen är man extra utsatt, tycker Christine Lorne.

– På en avdelning är det enklare att dubbelkolla med en kollega om man börjar tvivla på något, men i ambulansen är det nästan alltid bara en sjuksköterska. Det blir så tydligt att du är ensam om det medicinska ansvaret.

Viktigt att rapportera

Som så många andra inom kåren har Christine Lorne märkt hur belastningen ökat år efter år. När hon började i Nacka 2006 var det ett tiotal uppdrag under ett dygnspass. På bara några år ökade det till dubbelt så många. Men bilden av ambulanssjuksköterskan som en felfri maskin finns kvar och hon tror att det bidrar till att så få rapporterar när det går snett.

– Vi har allmänhetens ögon på oss, det måste bara funka när man behöver en ambulans. Då blir det ju extra viktigt att vi rapporterar och skriver avvikelser.

Rätt till rast

Men ingen människa är en superhjälte och för att lätta på pressen tycker hon att man borde ha rätt till rast efter ett visst antal timmar och att all tid på jobbet räknas som arbetstid. Dessutom ser hon fördelar med att jobba tillsammans med en annan sjuksköterska.

– Då vet man att kollegan är lika mycket legitimerad som jag.

För att minska tröttheten vill Christine Lorne också att schemat renodlas så att det blir mer sammanhängande perioder av dag- respektive nattarbete, istället för att växla hela tiden.

Villkoren uppmärksammas

På fredag kommer domen i ambulansolyckan 2010 då föraren av ambulansen somnade och kraschade in i en bergvägg. Han hade varit igång nästan 23 timmar i sträck och nu åtalas arbetsgivaren för arbetsmiljöbrott. 

Christine Lorne beklagar att det krävs en sådan allvarlig olycka för att fokus ska sättas på ambulanspersonalens villkor.

– Äntligen uppmärksammas det.