Eva Nilsson Bågenholm har varit den borgerliga regeringens nationella samordnare för äldrefrågor i fyra år. Till årsskiftet avgår hon och när det är dags att summera vad som har uppnåtts tillstår hon att det kunde ha hänt mer.

– Men förändring tar tid och strukturer är svåra att rucka på, säger hon.

En av hennes viktigaste, och svåraste, uppgifter har varit att få kommuner och landsting att samarbeta mer kring våra mest sjuka äldre. Även om det finns goda exempel på bra samarbete är de alltför svåra att sprida. Eva Nilsson Bågenholm lyfter gärna fram närvården i Skaraborg som startade redan 2001.

Lyckosam modell

– När de såg hur ofta äldre fraktades fram och tillbaka mellan sjukhus och sex kommuner skapade de ett närsjukvårdsteam bestående av en geriatriker och två specialistsjuksköterskor. Teamet, en mobil hemsjukvårdsläkare och ett mobilt palliativt team utgör Närvård Skaraborg. Modellen har lett till att äldres akutbesök, inläggningar och antal dagar på sjukhus har minskat med 80 till 90 procent, säger hon.

Framgången i Skaraborg blev möjlig först efter att de skapat en gemensam politisk ledning och hennes teori är att samarbete mellan verksamheter måste börja med samarbete på ledningsnivå.

– Där har vi lyckats bättre. Med hjälp av krav på gemensam ledningsstruktur har vi fått tjänstemän och politiker i kommuner och landsting att träffas. När allt mer sjukvård bedrivs i hemmen blir samarbetet nödvändigt, det är politiker och tjänstemän överens om, säger Eva Nilsson Bågenholm.

Varierande kvalitet

Bristen på samordning är ett av äldrevårdens två stora problem. Det andra är variationerna i kvalitet – både inom sjukvård och inom äldreomsorg.

– Jag har sett fantastiska enheter både på vårdcentraler, sjukhus, äldreboenden och inom hemtjänsten. Det de har gemensamt är att de individualiserar vården och ser den äldre som en deltagande person. Om alla gjorde så hade problemen varit lösta.

Eva Nilsson Bågenholm anser att personcentrerad vård gör all skillnad. När personalen utgår från den äldres behov behövs knappast några andra metoder.

– Vi har bra kvalitet på utbildningarna och vi har bra organisationer, men vi har glömt vilka vi är till för. Det duger inte att lägga scheman för att passa personalen – nu måste vi vända på perspektivet och först och främst se de äldres behov, säger hon.