Sjuksköterskan Hannele Alatalo arbetar på Arlanda Sky Clinic.

Hannele_Alatalo1_redigerad-1

Hannele Alatalo.

– Vi blir den första kontakten med ett misstänkt fall när ett plan landar på Arlanda, men jag känner mig inte alls orolig. Jag har en klar bild av hur jag ska hantera situationen och känner mig väl förtrogen med smittvägarna och smittskyddet.

Däremot får Hannele Alatalo och hennes kollegor en hel del frågor från orolig kabinpersonal och andra anställda på flygplatsen, som inte har så mycket kunskap om själva sjukdomen.

– Det finns inget värre än okunskap i dessa lägen. Med det följer även misstänksamhet mot till exempel myndigheter. Jag minns själv hur det var när jag arbetade med hiv när det upptäcktes i mitten av 1980-talet. Många ifrågasatte smittskyddsläkaren och undrade " hur kan de veta att det inte smittar?".

Vana vid smittoämnen på labb

Det är inte ovanligt att anhöriga till personalen uttrycker sin oro.

– Vi pratade just om det i fikarummet i dag, säger Johanna Macho Bergström, biomedicinsk analytiker på mikrobiologen på Centralsjukhuset i Karlstad. Vi är ju vana att arbeta med infektiösa agens. Men våra anhöriga är oroliga nu när det kommer allt närmare.

Johanna Macho BergströmJohanna Macho Bergström.

Att ett sjukvårdsbiträde smittats i Spanien har också diskuterats på morgonfikat.

– Visst är det hemskt när sjukvårdspersonal smittas, men samtidigt är hon inte den första att smittas i sitt yrke, säger Johanna Macho Bergström.

På hennes labb har de fått ta del av de nya lokala riktlinjerna och vet vad som gäller om det skulle komma in en patient med ebola till infektionsakuten.

Ingen oro på infektionskliniken

Ett annat ställe som är vana att hantera smittsamma sjukdomar är infektionsavdelningen I 62 på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Det är hit misstänkta fall kommer. Avdelningen har sex specialutrustade isoleringsrum för att kunna ta hand om bland annat ebolapatienter.

– Redan i början av min anställning pratade vi om högriskinfektioner. Vi har fått utbildning om ebola både muntligt och praktiskt, senast för ett par dagar sedan. Jag känner mig inte alls orolig, säger sjuksköterskan Esra Anar.

På infektionskliniken har de ett speciellt team som hela tiden uppdaterar personalen kring det senaste om sjukdomen. Esra Anar är nöjd med den information hon får på arbetsplatsen och har funderat på om hon själv skulle kunna åka ner och jobba i Västafrika.

– Det fattas ju personal där. Vi har pratat om det på avdelningen också, men ingen här har bestämt sig i nuläget.

Även Hannele Alatalo och Johanna Macho Bergström har funderat på om de skulle kunna åka ner, men kommit fram till att det inte är aktuellt.

– Efter flera uppdrag i olika länder har jag bestämt mig för att stanna hemma några år nu, säger Hannele Alatalo.