Ögonlocken hänger, huvudet börjar hänga, ändå fortsätter du köra. Av hänsyn till patienten så klart, men också för att det kan vara svårt att säga ifrån.

Den bilden målades upp i dag då rättegången kring ambulanskraschen fortsatte. Vid olyckan sommaren 2010 somnade ambulanssjuksköterskan som körde efter att ha varit igång nästan 23 timmar i sträck. Arbetsgivaren Västra Götalandsregionen är åtalad för arbetsmiljöbrott.

Men när har man själv ett ansvar att säga ifrån? Frågan var central under förmiddagens förhandlingar.

Inga avvikelserapporter

Regionens försvarsadvokat Lars Viklund höll upp en bunt papper.

– Här har jag alla avvikelser som skrevs tre år före olyckan och alla protokoll från arbetsplatsträffar på Kungälvs ambulansstation. Inte en enda handlar om att det är för jobbigt att arbeta dygnspass, sade han.

Två ambulanssjuksköterskor som har arbetat vid Kungälvsambulansen var kallade att vittna. De berättade om att de flera gånger muntligt tagit upp problemet med att jobba ett helt dygn i sträck, men inte fått gehör.

– Antingen jobbar du så eller så får du söka dig någon annanstans. Det var budskapet till oss, sade ambulanssjuksköterskan Patrik Bruze.

Han berättade också att han själv varit på vippen att nicka till flera gånger och inte kommit ihåg hur han kom fram till sjukhuset.

– I efterhand ångrar jag att jag inte skrev avvikelserapporter, sade Patrik Bruze.

Instruktionerna kom efteråt

Den före detta kollegan Petra Kjellberg vittnade också om att dygnspassen, som numera är borttagna vid Kungälvsambulansen, var mycket påfrestande men att det inte fanns några instruktioner om hur man skulle göra när man var för trött för att köra. Först några dagar efter olyckan skrevs ett p m om att man ska kontakta ambulanschefen vid "onormal trötthet".

– Innan dess var det bara "ni får köra oavsett", sade Petra Kjellberg.

Hon berättade också att hon och hennes kollega en gång ringde SOS Alarm när de var för trötta, för att fråga om uppdraget kunde vänta? Svaret blev nej.

Då pressade regionens försvarsadvokat henne och påpekade att SOS Alarm visserligen ansvarar för prioriteringar och delegeringar men att det är ambulanschefen som ska fatta beslut om hur arbetet på stationen ska fördelas.

– Och ni hade inte fått något förbud från chefen att säga "nej, nu går det inte längre", sade Lars Viklund.

"Dygnspassen inget problem"

Hans syfte med att visa att personalen inte hade slagit larm skriftligt var att visa att dygnspassen i själva verket inte var något problem.

– De kan åtminstone inte ha varit något gigantiskt problem. I så fall hade de påtalat det i de kanaler som finns, sade Lars Viklund till Vårdfokus.

Som exempel på när personalen använt sig av de kanalerna är att lokalerna i den gamla ambulansstationen var för dåliga. Det gick inte att sova på jobbet eftersom det låg en streetrace–bana utanför där bilar körde runt i höga hastigheter. Men efter att frågan lyfts under lång tid byggdes det till slut en helt ny ambulansstation. Det gav effekt.

Lars Viklund menar också att man inte ska behöva order för att göra något, till exempel säga till ambulanschefen att "jag är för trött".

– Det har ju skett tidigare att personal tagits ur tjänst, till exempel vid traumatiska händelser som plötslig spädbarnsdöd. Det går uppenbarligen, sade Lars Viklund.

Machokultur lever kvar

I dag hördes också Peter Blom som sitter i Vårdförbundets styrelse och som har gjort en kartläggning över hur vanligt det är med dygnspass i Ambulanssverige. Han berättade att det finns en machokultur som lever kvar och som bidrar till att det kan vara svårt att säga ifrån.

– Jag har själv skyllt på att jag måste kissa, när jag i själva verket var så trött att jag måste ut och få en nypa luft, sade han.

Peter Blom hoppas på en fällande dom som ger en signal till andra landsting att de ska ta bort dygnspassen. Som skyddsombud i Värmland arbetade han för att avskaffa dem där.

– Den här rättegången är viktig för alla oss som arbetar inom ambulansen, sade han till Vårdfokus.