Helena Thulin är en av tio disputerade sjuksköterskor som fått en ny roll på Karolinska universitetssjukhuset. Hon har svingat sig upp till högsta toppen av kompetensstegen inom omvårdnad. Varje nivå innebär mer kompetens och större ansvar.

De tio nya tjänsterna ska ge forskare en möjlighet att stanna kvar och arbeta med patienter och inte lämna vården helt för universitetsvärlden.

– Jag måste vara där patienterna är. Jag har jobbat så mycket jag kan under hela min tid som doktorand. Det ger energi till forskningen, som annars riskerar att bara bli kolumner. Patienterna hjälper mig se till att frågeställningarna hamnar helt rätt och är angelägna, säger Helena Thulin.

Opererat bort urinblåsan

Hennes avhandling handlar om patienter som opererat bort urinblåsan efter cancer och fått nya konstgjorda varianter, och de besvär de drabbas av efteråt. Forskarbanan började med att hon skrev en c-uppsats om Orems omvårdnadsteori och införde den i arbetssättet på urologiavdelningen.

– Den är modern och begriplig. Människan har en inneboende kraft att vårda sig själv. Sjuksköterskan identifierar egenvårdsbrister, stöttar och involverar patienter och anhöriga. Ofta lär sig patienter förhållandevis lätt att tappa sin egen urin ur nya konstgjorda blåsor.

Uppmuntrade henne att forska

En av de forskande läkarna på avdelningen uppmuntrade henne att själv sätta igång.

– Jag vågade inte riktigt, men han sa att det räcker att vara envis, och det är ju jag. Först tänkte jag bredda min kompetens. Men i stället spetsade jag den genom att stanna inom urologin och utveckla vården.

Hon hör till den lyckliga skaran som får allt att låta lätt. Hon ska även ansvara för studenter och inskolning av nya sjuksköterskor. Det är först när omorganisationer och besparingar kommer på tal som blicken mörknar.

Hon delar inte landstingsledningens syn på hur urologiverksamheten ska förändras. Cancerkirurgin ska flyttas från Huddinge till nya Karolinska som byggs i Solna. Helena har jobbat 20 år på avdelningen i Huddinge tillsammans med chefen och många av de andra sjuksköterskorna.

– Vården här har tagit lång tid att bygga upp, men går snabbt att bryta ner. Inte enbart den skarpaste skalpellen har betydelse för patienten, utan hela vårdkedjan. Ledningen pratar om att det är personalens kompetens som är innehållet i vården, men visar inte det vid beslutsfattande. Sedan undrar de över bristen på sjuksköterskor.

Riktlinjer för urinkateter

Efter disputationen har fokus legat på att förbättra katetervården och ta fram nya riktlinjer. Att tappa ut urin eller sätta en kateter är vanliga åtgärder i sjukvården, men leder ofta till vårdrelaterade infektioner.

– Kateterisering är inte bara att stoppa in en slang. I dag saknas helhetssyn, läkaren ordinerar, undersköterskan sätter in den och sjuksköterskan dokumenterar. I bästa fall vet någon när den ska ut. Det är skrämmande att patienter kan ha urinkatetrar i flera år och det står inte varför i journalen. Någon måste alltid följa upp katetrar.

Hon föreslår att sjuksköterskorna får helhetsperspektivet för behandlingen. Riktlinjer för både blåsscanning och indikationer för att sätta KAD ska skärpas. Hon och expertkollegan Eva Joelsson Alm på Södersjukhuset har just författat de nya texterna på Vårdhandboken.se.