På Östra sjukhusets kirurgiavdelning har personalen ändrat arbetssätt. Alla patienter som har fått diagnosen cancer i tjock- eller ändtarm får ett nytt informationsmaterial på första besöket. Där beskrivs vårdtiden, operationen och tiden efter operationen. Under hela vårdkedjan utgår samtalen från skriften och de frågor och tankar patienten fått sedan sist.

Samtal utifrån broschyrer

Det är doktoranden Frida Smith och hennes forskningsgrupp som arbetat fram broschyrerna tillsammans med patienter och vårdpersonal. Men först studerade hon de informationsskrifter som fanns i Sverige och upptäckte att de var rationella och medicinska. De öppnade inte för patientens frågor, funderingar och känslor.

– Många patienter kände sig övergivna när de kom hem efter operationen. Det gäller att hitta personens styrkor, inte bara problemen. Patienten ska klara så mycket som möjligt själv. Om vården lovar att lösa problemen känner sig patienten sviken efteråt.

Studien pågår också på tre andra sjukhus i Sverige och forskarna följer nu upp hur förberedda patienterna var inför sin operation och de svårigheter som kommer den första postoperativa tiden.

Mer än sin sjukdom

I den personcentrerade vården är patienten en person som är mer än sin sjukdom. Det har Kyllikki Andersson, 77 år, hunnit uppleva under sin vårdtid på kirurgiavdelningen på Östra sjukhuset. Hon är inte insatt i forskningsprojektet men känner av personalens intresse och engagemang.

– Det är stor skillnad mot andra ställen där jag vårdats. De är fantastiska, tillmötesgående och hjälpsamma på alla vis.

Kyllikki opererade bort en misstänkt tumör för tre veckor sedan och har blivit kvar ovanligt länge för att magen inte kommer igång och en infektion tillstött. När hon talar med sjuksköterskan Anneli Ringström framträder snabbt en hel person, inte bara den tunga patientrollen. Kyllikki har själv varit operationssjuksköterska och dessutom skött en gård och tre barn.

Vågar visa rädsla och oro

Anneli Ringström uppfattar att patienterna frågar mer nu efter att det nya informationsmaterialet infördes, och vågar visa rädsla och oro.

– Förut rabblade jag information om allt från sårets omläggning till smärtpumpen. Nu tänker jag hela tiden på att det inte är en sjukdom framför mig, utan en person. Alla reagerar olika inför påfrestningar, men alla har resurser.