Det konstaterar Folkhälsomyndigheten som tillsammans med Referensgruppen för antiviral terapi utrett möjligheterna att förkorta uppföljningstiden, det vill säga den tid som måste passera från ett misstänkt smittotillfälle till dess att man kan ta ett prov som ger ett tillförlitligt svar.

Sedan 1995 har rekommendationen varit att uppföljningstiden ska vara tolv veckor, vilket är lång tid och skapar stor oro för den som går och väntar på ett besked.

Folkhälsomyndighetens utredning visar att de kombinationstester som i dag används på alla svenska laboratorier har så pass hög känslighet att alla smittade numera kan få ett tillförlitligt svar redan inom sex veckor.

Andra regler vid speciella situationer

För vissa speciella situationer ges dock särskilda rekommendationer. Exempelvis för dem som man säkert vet har exponerats för hiv och därför får postexpositionsprofylax. En sådan behandling pågår i fyra veckor. Därefter bör det gå ytterligare sex veckor innan man kan vara säker på analyssvaret.

Om någon misstänks ha blivit smittad av den ovanligare hiv-2-varianten rekommenderas fortfarande tolv veckors uppföljning.

Även för barn som fötts av en mamma som lever med hiv gäller andra rekommendationer.

Vid flera mottagningar används så kallade snabbsvarstester som ger ett omedelbart svar. Men Folkhälsomyndigheten poängterar att dessa tester har en lägre känslighet för tidig hivinfektion. För att utesluta infektion vid ett negativt resultat med snabbtest rekommenderar därför myndigheten åtta veckors uppföljningstid efter att personen misstänks ha blivit exponerad för viruset.