– Det finns mycket vårdande i att vara intresserad och att vilja lära sig, säger Niklas Andersson.

Genom intervjuer och observationer har han tittat på hur den verksamhetsförlagda utbildningen fungerar inom psykiatrisk slutenvård.

Ömsesidigt lärande

Det visade sig att patienterna var medvetna om att det fanns vissa risker med att studenterna inte alltid vet och kan, men att de i vissa situationer föredrar att vårdas av dem. Studenterna upplevs som motiverade, villiga att veta och är beredda på att lyssna. Dessutom tycks patientens eget lärande om sin livssituation öka, vilket verkar påverka deras hälsa i positiv riktning.

Flera fördelar

Inom psykiatrin är samtal den viktigaste vårdaktiviteten och det kan finnas en osäkerhet kring om och när det är lämpligt att inkludera flera personer i det.

– När jag själv arbetade som handledare hände det att studenter kom och berättade att de knappt fått träffa patienter med risk för att störa omvårdnadsprocessen. Men resultatet i min studie visar att det finns fördelar för såväl patienter, studenter som handledare, säger Niklas Andersson.

Hjälp till handledare

I avhandlingen finns en pedagogisk idé för hur handledare kan hjälpa studenterna på verksamhetsförlagd utbildning.

Genom att skapa gemensamma aktiviteter för student, patient och handledare kan lärande och vårdande flätas samman. Några konkreta exempel skulle kunna vara att studenten får göra vårdplanen tillsammans med patienten eller hålla i patientundervisning i mindre grupp.

Niklas Andersson disputerade 1 april vid Linnéuniversitetet med sin avhandling När vårdande och lärande sammanfaller. Patienters, studenters och handledares erfarenheter av möten på en utbildningsvårdavdelning inom psykiatrisk vård.