Klockan 17:23 kommer larmet. Det är början av augusti. En pappa har blivit av med sin femårige son vid en badplats i Stockholmsförorten Hässelby.

Räddningstjänsten och ambulansen är först på plats. Senare anländer en ambulanshelikopter.

Stranden är fullpackad med badgäster, vuxna såväl som barn. Helikopterföraren cirklar ett varv i luften för att folk ska hinna flytta sig. På marken försöker räddningspersonalen att bereda plats.

Men badgästerna står kvar, många är fullt upptagna med att filma händelsen.

Först när helikoptern dyker och sanden och filtarna och picknickkorgarna börjar virvla i luften väjer människorna undan.

Ingen hjälper till

Ute i vattnet pågår sökandet för fullt. Trots att brandmännen vädjar till de vuxna som står på stranden att hjälpa till är det ingen som reagerar.

Badgästernas passiva beteende avslöjas först ett par dagar efter den tragiska olyckan, som slutade med att pojken avled.

Strax före midnatt den 9 augusti sätter sig nämligen ambulanssjuksköterskan Cecilia Eriksson ner och skriver ett mycket känsloladdat inlägg på Facebook:

"INGEN, ja läs igen – INGEN ställde upp...VARFÖR?????? Tänkt om det var ditt barn".

Hon avslutar med orden:

"Vila i frid lille vän, vi gjorde allt vi kunde".

I vanliga fall är det bara hennes kompisar som kan läsa vad hon skriver. Men de uppmanar henne att göra just det här inlägget offentligt.

Några dagar senare har tusentals människor sett hört och läst vad hon skrivit, inte minst i de lokala medierna. Fram till i dag har inlägget delats mer än 26 800 gånger.

Ville nå så många som möjligt

– Det var positivt att det spreds, jag ville ju att så många som möjligt skulle läsa det. Samtidigt tyckte jag att det var obehagligt att inte ha kontroll över hur det spreds, säger Cecilia Eriksson till Vårdfokus.

I kommentarsfälten hos vissa tidningar på webben förfasar sig folk över det inträffade, medan andra ifrågasätter att det gått till som Cecilia beskrivit det.

– Ingen som jag har pratat med har sagt något negativt till mig. De är bara förfärade. Vad som skrivits i tidningarna har inte intresserat mig. Men jag har förstått att det har fått många att börja fundera över hur de skulle gjort i en liknande situation. Och det är bra.

Diskussion om civilkurage

Cecilia har fått massor av förfrågningar om att ge intervjuer, men har sagt nej till de allra flesta.

Dels för att hon tycker att det hon skrivit talar för sig själv, men också för att hon inte gillar att bli exponerad offentligt. Därför vill hon inte framträda på bild.

– Sen tycker jag också att jag är fel person att kommentera det som hände i medierna. Det här rörde i första hand räddningstjänsten, som ansvarade för insatsen.

Trots att hon inte ställt upp har hennes inlägg lett till en offentlig diskussion om civilkurage och vad den nya trenden med att allt fler filmar och fotograferar vid olycksplatser för med sig.

Vanligt att folk filmar

Att folk filmar vid olycksplatser stör ofta personalen i deras arbete, men Cecilia brukar försöka att inte bry sig.

– Jag är inte där för att ha någon diskussion med dem, utan för att ta hand om patienten. Det är där mitt fokus ligger.

Hon vill inte döma badgästerna för deras beteende, eftersom hon inte vet vad var och en hade för motiv till att inte hjälpa till.

– Jag är glad om mitt bidrag på Facebook ändå kan få några vuxna att förbereda sig mentalt på vad som kan hända på en badstrand, och att de i förväg tänkt igenom hur de ska agera.