Annika Wik, fil dr i filmvetenskap, har intervjuat ett hundratal patienter och personal om hur de upplever konsten i vården. Studien har genomförts på sjukhus och mottagningar på uppdrag av kulturförvaltningens konstenhet på Stockholms läns landsting.

Konst som avledning

Att gå in på ett sjukhus är för många patienter förknippat med oro och smärta. Någon kan känna sig förminskad till en diagnos, eller i värsta fall till ett rumsnummer, "treantvå". Ett konstverk kan skapa en stunds distraktion och kanske bjuda in till ett samtal. Det kan skapa avskildhet genom sin utformning och bidra till att tiden går lite snabbare.

Flera patienter berättade om hur de hade minnen av konstverk från tidigare sjukhusbesök och hur det skapade en trygghet när de kom tillbaka till vården.

– På samma sätt som vårdpersonal är specialister på människor, handlar det mesta inom konsten om hur det är att vara människa. Går det att få ihop de olika perspektiven på ett sjukhus gynnar det både patienter och personal, sa Annika Wik.

Viktig för arbetsmiljön

För vårdpersonal förstärker korridorväggar urholkade av sängmärken och tavelramar på sned känslan av att inte kunna påverka sin arbetsmiljö.

Sjuksköterskan Eva Hagström från bild och funktionsfysik på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge beskrev hur hon och hennes arbetsgrupp fick vara delaktiga när arbetsplatsen skulle byggas om. De har, tillsammans med kulturförvaltningens konstenhet, arkitekter och konstnärer, lyckats skapa en miljö som uppfyller kraven på integritet och funktion. De är mycket nöjda med resultatet.

– Våra patienter, från nyfödda till äldre, är ofta svårt sjuka och vi var angelägna om att skapa en ljus och positiv miljö med både glädje och humor. Samtidigt har vi möjlighet att skapa lugn genom ljusdimmer på konstverken, sa Eva Hagström.

Morot för moblisering

Konsten kan även vara en resurs i vårdarbetet.

Chefssjuksköterskan Mari Andersson berättade om hur det var när hon började arbeta på Stockholmsgeriatriken. Hon märkte att många av avdelningens patienter, innerstadsbor över 65 år, hade ett stort konstintresse. Genom en förfrågan till konstenheten på kulturförvaltningen fick hon hjälp att hänga konstverk i korridoren.

Personalen använde sedan konsten som lockbete för att få upp patienterna ur sängarna och komma igång med mobiliseringen.

– En del kanske tycker det är förmätet att tänka på konst när det råder sjuksköterskebrist , men jag tycker att det är viktigt att tänka långsiktigt och våga satsa på den vård som de flesta hamnar i, nämligen geriatriken, säger Mari Andersson.

Fågelkvitter och bisurr

Numera arbetar hon som chefssjuksköterska på Nackageriatriken och dagarna fylls av allt annat än konst. Men hon kan ändå inte låta bli tänka ut nya projekt.

– Nu funderar jag mycket på hur konstinstallationer av ljud och ljus skulle kunna användas för att lindra oro och skapa tröst. Kanske skulle man kunna ha ett rum med inspelade ljud från en försommarmorgon?