– Inte en sekund ångrar jag att jag åkte och jag kan tänka mig att åka igen, säger sjuksköterskan till Sydsvenskan som träffat henne i hemmet i Skåne.

Under fingerat namn berättar hon hur det var att skickas från Västafrika till Sverige med misstänkt ebola.

Strax innan hemresan hade hon just förflyttats från Liberia till ett ebolacenter i Sierra Leone. Standarden var usel, det fanns inga lakan i sängarna, inga golvmoppar och i stället för droppställningar knöts infusionspåsarna fast i fönstergallren.

Handsken åkte ner 

I samband med att hon och en kollega skulle sätta nål på en döende mammas son kasade en av hennes tre skyddshandskar ner vilket resulterade i att frätande klorin sipprade in mellan skyddskläderna och huden.

– Det gjorde mer och mer ont, och jag ville slita av mig skyddskläderna, berättar sjuksköterskan för Sydsvenskans reporter.

Inför flygresan hem spändes hon fast på en bår, innesluten i en plastbubbla. Så låg hon i minst en timme och väntade ute på flygplattan. Det var 50 grader varmt och hon hade svårt att få luft. Hon låg kvar i bubblan under de 14 timmar som det tog att flyga hem till Sverige och tilläts inte gå på toaletten.

Ebolaliknande symtom

Väl hemma fördes hon till infektionskliniken i Lund. Men eftersom hon inte hade några symtom sattes hon i karantän i hemmet. Några dagar senare vaknade hon mitt i natten med feber, kräkningar, diarréer och röda ögon. Alla fyra symtomen stämmer in på ebola, varför hon transporterades till infektionskliniken i Malmö och därifrån vidare till högisoleringsenheten i Linköping.

När prover togs koagulerade inte blodet som det skulle, vilket skrämde sjuksköterskan rejält. Det skulle alltså kunna vara ebola. För första gången trodde hon på allvar att hon skulle dö.

Några dagar senare konstaterades dock att inga ebolavirus hade hittats i hennes blod. Däremot visade provsvaren att hon hade blivit smittad av vinterkräksjukan.

– Det är enda gången i livet som jag har blivit glad över vinterkräksjuka, säger hon till Sydsvenskan.