Germay Woldu kom till Sverige som liten pojke. Han kom med sin familj från krigets Eritrea, som politisk flykting och med en mamma som aldrig kunde försonas med tanken på att inte kunna återvända till sitt hemland.

– Hennes sorg smittade av sig på oss barn och det blev svårt att skapa sig en tillvaro här i Sverige. Jag hittade ingen stabilitet hemma, i skolan var jag annorlunda och utanför och då sökte jag mig till andra flyktingbarn. Vi fann en tillhörighet i vårt gemensamma utanförskap, berättar Germay Woldu.

Utanförskap leder till ohälsa

Organisationen Simon, Svenskar och invandrare mot narkotika, höll i dag ett seminarium i Almedalen där man frågade sig vilka konsekvenser utanförskapet får för hälsan.

För Germay del ledde det till missbruk, fängelse och psykisk ohälsa. Nu arbetar han inom föreningen Kris, Kriminellas revansch i samhället, och känner äntligen att han hör till.

– Jag försonades med mig själv. I dag jobbar jag med människor och känner mig värdig och funktionsduglig. Men jag undrar: vad gör samhället för att inkludera dem som kommer nya till Sverige?

Inga tydliga svar

Om Germay Woldu hade hoppats få tydliga svar blev han besviken. Barn- äldre- och jämställdhetsministerns sakkunniga, Marielle Nakunzi, deltog i panelsamtalet, men lyfte först av allt fram hur den förra regeringen misslyckades med föräldrastöd till nyanlända.

– Det grundläggande problemet är att många som kommer från krigshärjade länder lider av psykisk ohälsa och vi vill att stöd ska riktas till personal på barnavårdscentraler och inom socialtjänst. De måste ha kunskap om vad det innebär att vara invandrad förälder, sa hon.

Det stora problemet, som den politiskt sakkunniga ser det, är den djupa rasismen i vårt land.

– Bara det att säga andra generationens invandrare i stället för första generationens svenskar är ett tecken på det, sa hon.

Solveig Ekblad, professor och psykolog på Akademiskt primärvårdscentrum, tycker att samhället gör alldeles för lite för att integrera och stötta nyanlända.

– Vi har mycket forskning och fakta om vad som behövs för att förhindra utanförskap, men mottagningspolitiken stämmer inte med vad vi vet. Nyanlända behöver få tillträde vårt samhälle, till hälso- och sjukvård till exempel.

Måste ta tid till dialog

Solveig Ekblad anser att personal inom primärvård, på ett annat sätt än vad som görs, måste ta sig tid till dialog. Både för att ta reda på nyanländas behov och för att berätta vad läkare, sjuksköterskor och barnmorskor i Sverige kan hjälpa dem med.

Hon förespråkar förebyggande insatser där personal söker upp nyanlända på Sfi, svenska för invandrare, eller på Arbetsförmedlingen.

– Jag är förvånad över att vården inte lyssnar mer på vilka behov nyanlända har. Vi måste jobba mycket mer förebyggande och vi måste lägga tid på att skapa förtroende, sa Solveig Ekblad.