En liten bit utanför Visbys norra port, dit bruset från Almedalen inte når, ligger lasarettet. Ett modernt akutsjukhus med i stort sett alla specialiteter.

På akutmottagningen skyndar sjuksköterskor, undersköterskor och läkare fram och tillbaka. Sommaren är deras mest hektiska tid.

– Vi jobbar livet ur oss här, konstaterar Marie Hoas, sjuksköterska på akuten och och förtroendevald i Vårdförbundet.

Tar hand om alla

Gotland ökar sin befolkning från 57 000 till över 300 000 under sommaren. Fastboende, sommargotlänningar och turister – alla sorter kommer till akuten. Sjukvårdspersonalen tar hand om det mesta: andningsbesvär, bröstsmärta, intoxer, psykoser, brutna extremiteter och trauman.

Utöver det tar de hand om patienter som egentligen har helt andra behov.

– Många vill inte gå till vårdcentralen, de tycker att de har rätt att gå till akuten. En del kommer kanske mest för att de är ensamma och här får de ett helt team runt sig som bryr sig om dem, säger Marie Hoas.

Tillnyktringsenheten är stängd – trots att Gotland är en partyö som likställs med Ibiza – och trots att många som kommer till akuten är påverkade av droger.

Däremot är de som kommer sällan under 18 år. Efter att spice upptäcktes bland de riktigt unga har insatser satts in på ön: Mini-Maria öppnades under hösten, polisen är mer synlig och vuxna på stan patrullerar.

Sällan pauser

Det är svårt att anpassa bemanningen när patientunderlaget blir minst fem gånger så stort som under övriga året. Fast enligt Marie Hoas är det bättre i år än det brukar vara. De har fler läkare än vanligt och många sjuksköterskor tar gärna ett sommarvikariat på Gotland.

Trots det är tempot så högt att de sällan hinner ta några pauser. Somliga dagar sitter över hundra personer ute i väntrummet.

I dag är det lugnare, men de nio behandlingsrummen är ständigt upptagna.

– Det är hårdvaluta på dem. Alla vill undvika patienter i korridorerna, fast det går ofta inte, säger Marie.

Stressigt, dåliga arbetstider, låg lön – allt det där som gäller för sjuksköterskor i hela landet – gäller även här, men några kolleger ropar till Marie: "Glöm inte att tala om att vi har ett trevligt jobb också."

Hon glömmer inte det. Säger till och med att de har "världens roligaste jobb" med obegränsade möjligheter att utvecklas och lära nytt. Men ändå:

– Bara för två år sedan rekommenderade jag andra att börja arbeta i vården, det gör jag inte i dag.

Har skaffat mer kunskap

Marie Hoas är iva-sjuksköterska. Har gått en specialistutbildning,  skaffat mer kunskap, stärkt sin yrkesroll, ökat sin förmåga att göra bedömningar och avgöra vilka åtgärder som ska sättas in. "Det är ni som ska stå för kvalitetsutvecklingen", sa de på utbildningens första dag.

Det tycker hon att hon och hennes kolleger gör. Desto mer ledsamt att arbetsgivaren ser dem som "huvuden" – som utbytbara med varandra.

– Lönerna är utslätande, och kompetenstrappor har inte funnits på många år. Det enda sätt för en sjuksköterska att göra karriär här är att bli chef.

Trots låga och utslätade löner – högst upp på Marie Hoas lista av önskade förändringar kommer en bättre arbetsmiljö. Med det menar hon bättre arbetstider, tid till pauser och tid till vidareutveckling. Och att arbetsbelastningen inte var så hög.

– Vi behöver inte i första hand bli fler, vi behöver ett annat flöde till avdelningarna och framför allt från avdelningarna. Här blir patienter kvar för att kommunen inte har några boenden.

Se vår kompetens

Marie Hoas har ett budskap till alla som har något att säga till inom hälso- och sjukvården: "Ta tillvara på personalens kompetens och resurser".

– Skippa matriser och tjusiga handlingsprogram och se verkligheten. Var rädd om oss som jobbar innan kaoset sprider sig. Jag är så less på att vi sliter hund och ber både ledning och politiker: se oss, ta vara på oss. Annars går det snart åt skogen.