Om du då och då tvivlar på ditt eget värde så sträck på dig. När sjuksköterskor från över 100 länder samlas i den avgasdoftande tiomiljonersstaden Seoul i Sydkorea vill även WHO vara med. Varför det? Jo, för att sjuksköterskor och barnmorskor är den viktigaste gruppen för att nå folkhälsa. Och nu är det dags att sikta mot nya mål. De åtta milleniemålen går mot sitt slut och behöver ersättas av nya.

Högt satta mål

ICN, den internationella sjuksköterskeorganisationen, har kongress vartannat år och när de nu samlas är WHO med och vill få synpunkter på ett nytt strategidokument.

Det är inför ICN:s beslutande organ, CNR, som WHO-strategin presenteras. Den väntas bli antagen i maj nästa år och siktar högt.

Aids, tbc, malaria och välfärdssjukdomar ska utplånas, inga nyfödda eller barn under fem år ska dö i onödan, mödradödligheten ska pressas ner ytterligare och alla ska ha tillgång till sjukvård.

Visa vad du gör

Med sjuksköterskors och barnmorskors hjälp tror WHO att målen är möjliga, åtminstone som en vision. Men det krävs bevis för att få politiker och investerare att förstå hur lönsamt det är att satsa på folkhälsa. Det är här dokumentationen av sjuksköterskors insats kommer in.

Jim Campbell, som leder arbetet på WHO med att få fram tillräckligt mycket vårdpersonal, ser sig själv som en räknenisse. Han vill ha hårda fakta, siffror som visar vad sjuksköterskors arbete är värt.

Svårt att klara

Hur ska det bli möjligt? Det undrar en av sjuksköterskorna från Nepal där jordbävningar nyligen härjat landet. Sjuksköterskor där har en väldigt svag ställning, låg lön och mycket svårt att få regeringen att lyssna. Att då få möjlighet att få fram medel och möjlighet till dokumentation känns avlägset.

Även andra som drabbats av naturkatastrofer, krig och sjunkande ekonomier undrar hur de som sjuksköterskor ska förmå att lyfta fram sig själva och ställa krav på sin regering.

Hon ser möjligheter

En som inte tvivlar är Sheila Tlou, hon ser lösningar i stället. För dagen är hon moderator för diskussionerna mellan sjuksköterskorna på kongressen och WHO. Hennes meritlista är lång, hon är professor och har utbildat sjuksköterskor vid universitetet i Botswana, har varit hälsominister i landet och leder numera Unaids arbete i södra och östra Afrika

Dessutom är hon förebilden för huvudpersonen Mma Ramotswe i Alexander McCall Smiths bokserie om damernas detektivbyrå. Liksom Mma Ramotswe vill Sheila Tlou ha en kopp te innan hon berättar varför hon inte tvivlar på att sjuksköterskor kan förändra.

"Vad behöver folk? Ge dem det!"

Själv lyckades hon på bara några år få ner smittöverföringen av hiv från mamma till barn i Botswana från 35 procent till 4 procent. Hur gjorde hon?

Hon krävde förstås mycket pengar – och fick faktiskt mer än vad hon bad om. Men det som hade störst betydelse var att hon såg till att vara ute i samhället och förstå sig på behoven.

Alla i vården fick en tremånaders utbildning och hon lockade privata kliniker med att om de anställde personal med utbildningen skulle de kunna se till att fler patienter kom. För varje hivpatient försökte man få med någon annan i familjen i vården för då är det troligare att medicinerna tas ordentligt.

I Sheila Tlous sällskap låter det mesta enkelt. Från den samlade sjuksköterskeskaran kan man väl utläsa att hon skulle vara välkommen som sjukvårdsminister i ett och annat land. Men då är vi inne på utopier, mer långtgående än WHO:s nya vision, för så verkar den uppfattas av en del av ländernas delegater.