Massuppsägningarna i Västernorrland fortsätter. I förra veckan blev det känt att 25 av 34 narkossjuksköterskor på Sundsvalls sjukhus har sagt upp sig i protest mot låga löner och dåliga arbetsvillkor. I måndags mötte de arbetsgivaren.

– Arbetsgivaren var kallsinnig till våra krav och erbjöd ingen löneförhöjning alls utöver den lilla summa som ingår i lönerevisionen. Vår reaktion på det är att vi inte drar tillbaka våra uppsägningar, i stället hjälper vi varandra att hitta andra jobb, säger Oskar Malker, en av dem som har sagt upp sig.

Vill ses som en resurs

Händer ingenting så slutar de flesta narkossjuksköterskorna på Sundsvalls sjukhus i mitten av september. Det enda som kan få dem att ändra sig är att arbetsgivaren tar deras krav på allvar och visar att de ses som en resurs på sjukhuset.

– Vi vill se en seriös attitydförändring. I dag måste sjuksköterskor som arbetar på andra vårdavdelningar gå ner i lön om de kommer till narkosen. Vi har lägre lön än narkossjuksköterskor på andra håll, och lägre än sjuksköterskor på sjukhuset som saknar specialistutbildning.

Oskar Malker tycker att det känns bittert. Lönenivåerna är låga och lönespridningen för liten. Den mest erfarna bland dem har varit narkossjuksköterska i 30 år, och han tjänar bara 6 000 kronor mer än de som är nyanställda.

Missgynnande trappor

Sjuksköterskorna låter sig inte lugnas med tal om kompetenstrappor. Som de är konstruerade missgynnas specialistutbildade sjuksköterskor, eftersom man, enligt hur de uppfattat det, ska jämföras med kollegerna på arbetsplatsen och att lönepåslagen då blir desamma oavsett om man är narkossjuksköterska eller grundutbildad sjuksköterska på vårdavdelning.

Dialyssjuksköterskorna i Örnsköldsvik tog tillbaka sina uppsägningar efter löften om extra lönepåslag. Det gjorde de flesta iva-sjuksköterskorna på Sundsvalls sjukhus också.

– Vi kommer inte att ändra oss så länge arbetsgivaren har inställningen att vi är utbytbara. Landstinget i Västernorrland vill ha en vård i framkant, men det stämmer illa med löner som inte är konkurrenskraftiga. Någon gång måste sjuksköterskor sluta att ta ansvar för vårdekonomin, säger Oskar Malker.