Förskrivningen av antidepressiva läkemedel till unga över 14 år har fördubblats de senaste fem åren. Varför, frågar man sig. Mår unga sämre än tidigare, eller lever vi i en pillerburen välfärd där sjukvården ger läkemedel i stället för att ta sig tid till samtal?

Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN, höll i dag ett seminarium där en panel diskuterade om vården sviker de unga, och framför allt de unga flickorna, genom att skriva ut läkemedel – som en snabb lösning på ofta djupa problem.

Kraven är för höga

– Det ligger mycket i den frågan. Vi får många signaler från skolan att flickor presterar högt och mår dåligt, medan det är tvärtom med pojkar, sa Gudrun Schyman, talesperson för Feministiskt initiativ och av deltagarna i panelen.

Hon beskrev de höga krav som flickorna ofta har på sig själva: de ska studera, ha många kompisar, vara snygga och vara rakade sig både här och där. Dessutom ska de signalera att de har koll.

 – Det tar mycket energi att hålla den masken, sa Gudrun Schyman.

Hon uppmanade kommuner och landsting att ta frågan om ungas psykiska hälsa på större allvar än man gör i dag.

Gudrun Schyman fick medhåll från Lotta Partby, kurator på ungdomsmottagningen vid Gullmarsplan i Stockholm. Där möter de 12 000 ungdomar per år som redan vid låga åldrar kommer med problem som panikångest, prestationsångest, stress och sömnsvårigheter.

– Valmöjligheter är nog bra, men när unga har 4 000 linjer på universitetet att välja bland då skapar möjligheterna stress hos våra unga. När man dessutom måste visa upp en fasad av att vara lyckad och inte har någon att dela sin ångest med – då ökar den psykiska ohälsan, sa hon.

Vet hur svårt det är

Marika Hård af Segerstad från Qvinno Qulan på Gotland, har egna erfarenheter av psykisk ohälsa, och vet hur svårt det är att få rätt hjälp i tid. Till Qvinno Qulan, som är en öppen stödverksamhet, kan kvinnor som mår dåligt komma och berätta hur det känns.

– Kvinnor med missbruksproblem och psykisk ohälsa blir dömda så ofantligt hårt och blir så väldigt ensamma, sa hon.

Gudrun Schyman vet också hur det kan drabba.

– När en kvinna kommer in i ett missbruk bryter hon mot bilden av hur kvinnor är. Män som missbrukar och uppträder berusade kan möta förståelse – kvinnor möter inget annat än ett kompakt förakt.

Marika Hård af Segerstad saknar organisationer som stödjer kvinnor som blivit drogfria. Stödet behövs, för som hon sa: "Trots att man är drogfri måste man leva vidare med skammen för alltid."

Kan inte erbjuda hjälp

Vad erbjuder då samhället flickor och kvinnor som har beroendeproblem eller lider av annan psykisk ohälsa? Till ungdomsmottagningen kommer unga med så svåra problem att personalen där inte kan erbjuda hjälp, berättade Lotta Partby.

– De är inte vårt uppdrag, men vi har ingen att hänvisa dem till. I våra ögon är den sociala nedrustningen förskräcklig.

Första linjens psykiatri ligger på primärvården i många fall – och dit går inte ungdomarna. Och även om de gjorde det så saknas det psykologer och psykiatriker på vårdcentralerna. De finns heller inte inom elevhälsan längre.

Marika Hård af Segerstad tror inte att samhällets brist på stöd beror på resursbrist. Snarare på att olika sektorer håller så hårt i sin egen plånbok att kvinnorna och flickorna hamnar mellan stolarna.

Skylla oss själva?

Lever vi då i en pillerburen välfärd? Vi lever i alla fall i en välfärd som bygger på att det är vi själva som har ansvar för hur vi mår, ansåg panelen. Mår vi dåligt beror det på våra dåliga val.

– Samhällets roll är noll och ingenting. Hela välfärdsbegreppet har vittrat sönder till ett "Aktiebolaget Jag", sa Gudrun Schyman.

Hon, som bor i Skåne, tog Region Skåne och sjukhusen där som avskräckande exempel. Man måste åka till Lund om man är skadad i en kroppsdel och till Malmö om man är skadad i en annan. En fragmentisering som inte ser till vårt bästa. Hon saknar någonstans att gå där man ser hela människan

Panelen var enig om att läkemedel nog är bra, men att de inte får vara en förstahandslösning när unga mår psykiskt dåligt. Det som gör ont i livet kan inte medicineras bort.

– Innan de sätts in måste man fråga: "hur mår du?, hur har du det?". Det finns åtskilligt som behöver ringas in och även om det är bra att läkemedel finns så löser de inga problem. Det viktiga är att det finns tid i vården för att bygga upp en relation och skapa tillit, sa Gudrun Schyman.

Den tiden finns inte i dag. Men läkemedel finns det desto mer av.