För röntgensjuksköterskan Johan Kihlberg var steget till forskningen inte särskilt långt. En av de magnetkameror han arbetar vid tillhör universitetet och han hade fått rutin på att arbeta med kliniska studier.

– I min egen forskning tittar jag bland annat på hur undersökningstiden kan förkortas vid en speciell hjärtundersökning. Med en ny typ av bildtagningssekvenser är det möjligt att justera kvaliteteten efteråt. Tiden i tunneln kan kortas, vilket är bra för patienterna eftersom det är en ganska ansträngande undersökning, säger Johan Kihlberg.

Medveten satsning

Sedan sex år samarbetar Linköpings universitet och Region Östergötland för att locka vårdpersonal till forskning. Satsningen – Från student till docent – har bland annat fått fyra röntgensjuksköterskor att hoppa på forskningståget.

De kallar sig lite av pionjärer inom området då forskningsintresset är så pass högt på röntgenkliniken. Sett till hela landet är antalet disputerade röntgensjuksköterskor fortfarande ganska lågt, omkring tio stycken.

Lockar både nya och gamla forskare

Johan Kihlbergs kollega Liselotte Lundvalls intresse för forskning väcktes redan när hon läste till vårdlärare för drygt 20 år sedan. Hon började fundera på hur röntgensjuksköterskan upplever och definierar sin yrkesroll. Vad särskiljer dem från andra sjuksköterskor?

I dag forskar hon inom medicinsk pedagogik och delar sin tjänst mellan klinisk verksamhet och forskningen.

– Så fort jag sätter mig på bussen åker litteraturen fram. Att titta på tv har blivit en sällsynt och högtidlig företeelse sedan jag började forska, säger hon.

Visst händer det att Liselott Lundvall tappar styrfart, senast i höstas när hon skulle göra klart sin licentiatavhandling. Det var så mycket som skulle hinnas med innan. Men med sitt engagemang för frågorna fick hon ganska snart tillbaka motivationen igen.

Kliniska vardagen inspirerar

För röntgensjuksköterskan Bharti Kataria är det nyfikenheten som är den drivande kraften. Dagligen ser hon saker på arbetet som får henne att undra varför hon gör si eller så. Fram för allt vill hon ha svar på hur det påverkar patienten. Det, i kombination med att en handledare på magisteruppsatsen menade att hon var som gjord för att forska, fick Bharti Kataria att söka doktorandprogrammet.

I dag arbetar hon 75 procent på röntgenkliniken och forskar på halvtid. Men studierna tar mer tid än så. Kvällar och helger spenderas i läslampans sken och privatlivet har satts lite på sparlåga. Men det är det värt, tycker hon.