Regeringen har utsett sjuksköterskan Susanne Rolfner Suvanto till särskild utredare för att ta fram en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen. "Uppdraget är hur stort och hur brett som helst", säger hon.

Kvalitetsplanen ska omfatta vård, omsorg, rehabilitering, munvård, samverkan. Bland annat. Frågan är hur Susanne Rolfner Suvantos uppdrag skiljer sig från det äldresamordnaren Eva Nilsson Bågenholm lämnade i början av året?

– Det är stor skillnad. Hon fungerande som regeringens förlängda arm när det gällde att följa upp den redan beslutade utvecklingssatsningen i vården och omsorgen av äldre. Mitt uppdrag är att ta fram underlag för vad som ska och kan göras. Min drivkraft är att det ska vara så konkret som möjligt – så att de i verksamheterna känner igen sin verklighet, säger hon.

Kunnig om äldres hälsa

Äldres hälsa är inget nytt kunskapsområde för Susanne Rolfner Suvanto. Hon har arbetat som vårdchef, vårdutvecklare och kvalitetsuppföljare inom både äldreomsorgen och psykiatrin. Hon har också varit politiskt sakkunnig på Socialdepartementet, utredare på Socialstyrelsen och utbildningskoordinator på Sveriges kommuner och landsting, SKL. I dag är hon mobiliseringsansvarig på Hjärnkoll och föreläser ofta om äldres psykiska ohälsa.

Erfarenheter hon kommer att ha nytta av som särskild utredare. Samverkan var en central fråga för Eva Nilsson Bågenholm, det är det för Susanne Rolfner Suvanto också.

– Uppdraget är fokuserat på socialtjänsten, men som sjuksköterska ser jag ju vikten av att ha med hälso- och sjukvården och kommer inte att lämna den utanför. Jag vill underlätta mötet mellan de två sfärerna.

Samverkan är viktigt

Hon understryker vikten av samverkan med kommuner och landsting och kommer att hämta in kunskap från yrkesorganisationer, pensionärsorganisationer, forskare, kliniker och från de äldre själva.

Susanne Rolfner Suvanto ser det inte som att utredningen börjar från noll och nämner goda exempel att inspireras av som SKL:s Bättre liv för sjuka äldre, chefsprogrammet Ledningskraft, och Svenskt register för beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, BPSD-registret.

Men framför allt talar hon om alltså vikten av samverkan. Både i sitt uppdrag som utredare, mellan vårdgivare och i verksamheter.

– Vi stannar för ofta vid att tala om samverkan mellan kommuner och landsting, men lika viktig är samarbetet bland medarbetare. Jag tror att ett hinder är att man i verksamheter är osäker på värdet med samverkan för en själv. Ser man inte det är det lätt att skjuta över ansvaret på andra.

Största utmaningen tror Susanne Rolfner Suvanto är beroendet av andra faktorer i samhället, som ekonomi, arbetsmarknad, och utbildningsinsatser. Även där kommer behovet av samverkan in igen.

– Om vi i utredningen pekar på behov, gäller det att alla hjälps åt, säger hon.

Uppdraget ska presenteras för äldreminister Åsa Regnér senast den 31 mars 2017.