Inga antibiotika med nya verkningsmekanismer har upptäckts och klarat de kliniska testerna för läkemedel på nästan 30 år. Däremot har resistensen mot de antibiotikasorter som finns ökat oroväckande snabbt, och utgör i dag ett av de största hoten mot människors hälsa, enligt Världshälsoorganisationen, WHO. Ju mer antibiotika som används, desto lättare utvecklar bakterierna resistens.

Stora investeringar

De nya antibiotika som förhoppningsvis kommer att forskas fram ska därför användas så lite som möjligt, annars kommer bakterier att mutera fram resistens även mot de nya läkemedlen. Att investera mycket och sedan inte kunna tjäna pengar på försäljningen lockar inget läkemedelsbolag, och de flesta har avvecklat sin antibiotikaforskning.

– Läkemedelsindustrin har tappat kraft. Vi behöver få igång ett storskaligt globalt samarbete med den akademiska forskningen och läkemedelsindustrin. Det finns bra forskning på universiteten, men den behöver stärkas. Det behövs ett nytt globalt innovationssystem. Varje enskild forskare ska inte behöva leta eget riskkapital, säger Otto Cars, infektionsprofessor och ordförande i React, ett internationellt nätverk som arbetar med resistensfrågor.

Sälja så lite som möjligt

Han är också en av talarna på den internationella konferensen om antibiotikaresistens, Uppsala health summit, som startar i dag. Internationella experter inom medicin och ekonomi ska diskutera hur affärsmodeller kan se ut när drivkraften för läkemedelsindustrin att investera inte längre är maximal försäljning.

– Ny antibiotika behöver regleras och kan varken säljas eller marknadsföras på samma sätt som tidigare. En möjlig ny affärsmodell skulle kunna vara att det offentliga köper ut rättigheterna till läkemedlet när det är klart, säger Otto Cars.

En annan idé som diskuteras är att offentliga medel investeras tidigare i produktutvecklingen, eller att läkemedelsföretag får betalt i omgångar utifrån krav på återhållsam marknadsföring.

WHO:s handlingsplan

I förra veckan tog Världshälsoorganisationen beslut om en världsomspännande handlingsplan mot resistenta bakterier. Det börjar stå klart för olika globala hälsomyndigheter och beslutsfattare i världen vad som behöver göras. Nu krävs att medlemsländerna också går från ord till handling, trots att förutsättningarna är mycket olika i låg-, medel- och höginkomstländerna.

– Vi vill sätta fingret på hindren och bli konkreta. Det går bara med en öppen dialog. Många svåra frågor ska lösas, säger Thomas Tängdén, forskare och ordförande i konferensens kommitté.

Ämnen som också kommer att diskuteras på Uppsalakonferensen är hur antibiotikaförbrukningen ska kunna minskas, men också hur fattiga länder ska få tillgång till effektiv antibiotika. Användningen av antibiotika speglar världens orättvisor.

– Det är en uppenbar infektionsbörda och bakteriesituation i de fattiga länderna. Det måste vi se som ett globalt problem, de rika länderna får gå före och hjälpa länder med svaga hälsosystem, säger Otto Cars.

WHO:s handlingsplan innehåller också en punkt som innefattar ökade investeringar i nya läkemedel. I dag finns inget globalt samarbete kring det, men inom EU pågår ett så kallat "publicprivate partnership", där det offentliga och privata samverkar för att försöka få fram nya antibiotika. Det har 32 olika partners och kallas New drugs for bad bugs, ND4BB.