Två av tio unga uppger att de minst en gång i veckan håller ett öga på sina föräldrar och försöker få dem att må bättre, enligt en enkätstudie som gjorts på 2 500 tonåringar vid 300 slumpmässigt utvalda skolor i Sverige

Några tar själva ett steg tillbaka och avlastar föräldrarna genom att inte be om hjälp när de själva behöver det. Andra, hela tolv procent, uppger att de arbetar för att tjäna pengar till hushållet och hälften bidrar till familjens ekonomi genom att inte be om pengar till kläder eller fritidsaktiviteter.

En tredjedel hjälper sina föräldrar att tolka minst en gång i månaden och drygt 40 procent bistår en förälder med att förstå information.

Höga siffror

Det är höga siffror, och forskarna vet inte exakt vad de står för. Att hjälpa till med information kan ju vara att hjälpa en förälder med att använda datorn, vilket 15-åringar ofta är mycket bättre på än sina föräldrar.

Men det kan också handla om att föräldrarna eller att någon av de vuxna i familjen är syn- eller hörselskadad eller har en intellektuell funktionsnedsättning

Vad forskarna däremot vet är att bland de unga som ofta hjälper sina föräldrar med mycket, cirka sju procent, är det något fler som har utrikesfödda föräldrar, lever med en ensamstående förälder, eller växer upp i ett hem där hushållspengarna inte alltid räcker till maten, hyran eller andra utgifter som de flesta andra har råd med.

Tidigare forskning visar att unga som tar hand om sina föräldrar inte sällan växer upp i familjer där vuxna har en allvarlig fysisk sjukdom, missbrukar eller mår psykiskt dåligt eller där våld förekommer i familjen.

De ungas hälsa riskeras

Enligt forskarna riskerar de unga att själva utveckla psykisk ohälsa. Bland dem som deltog i studien uppgav flera att de kände sig stressade och att livet ibland inte var värt att leva.

Men allt är inte svart. Det fanns också unga som upplevde att deras självkänsla stärktes av det ansvar de tvingades ta.

Enligt Monica Nordenfors, lektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet och en av delförfattarna till rapporten, måste inte minst kuratorer, men även skolsköterskor, inom elevhälsan våga se att barn kan leva med den här problematiken, vilket hon också tror att många gör. Däremot vet inte alla hur de ska ta sig an problemet.

Monica NordenforsMonica Nordenfors.

– Att barnen blir uppmärksammade för det de gör är viktigt. Och det enda sättet att få reda på hur den unga upplever det är att fråga, men då krävs det att man har en bra relation till eleven.

Monica Nordenfors poängterar att om någon inom elevhälsan misstänker att en elev far illa av sin livssituation så är den personen skyldig att anmäla det till socialtjänsten, som är en av de instanser som kan ge stöd till barn och föräldrar som lever med den här problematiken.