I dag arbetar Helena Lööf som adjunkt vid Sophiahemmets högskola i Stockholm där hon bland annat undervisar sjuksköterskor som vidareutbildar sig inom ämnet reumatologi. Dessförinnan har hon arbetat kliniskt på olika enheter som behandlar patienter med reumatoid artrit.

Men de senaste åren har större delen av hennes tid gått åt till att studera den rädsla för att utföra fysiska aktiviteter som många människor med reumatoid artrit faktiskt bär på.

Nu på fredag, den 29 maj, lägger hon fram en avhandling om de resultat som hon funnit. Bland annat att fysisk aktivitet, om den är rätt utformad och individuellt anpassad, ofta kan lindra smärtan och påverka den allmänna hälsan positivt.

Flera studier bekräftar hälsovinsterna

Flera studier har genom åren visat att fysisk aktivitet i många fall kan förbättra det psykiska välbefinnandet och livskvaliteten hos personer med reumatoid artrit. Är aktiviteten korrekt utformad, individuellt anpassad och regelbunden kan den dessutom minska smärtan och till viss del även den trötthet som många med reumatoid artrit lider av.

Trots det är det ganska få med sjukdomen som regelbundet ägnar sig åt någon form av fysisk aktivetet, visar Helena Lööf i sin avhandling.

– Många är rädda för att smärtan ska bli värre och att den fysiska aktiviteten i sig kan trigga igång sjukdomen så att den kommer in i en aktiv fas igen, säger hon.

Helena Lööf vill inte gå så långt som att säga att deras rädsla är överdriven, snarare att de inte har fått tillräcklig kunskap om hur bra olika former av fysiska aktiviteter kan vara för personer med just deras sjukdom.

Rädsla tar överhanden

– Rädslan tar överhanden, vilket i sig delvis kan förklaras med att man i sjukvården inte är riktigt medveten om hur viktigt det är med fysisk aktivitet för de här människorna och hur många fördelar det finns med det, säger Helena Lööf.

När hon pratar om fysisk aktivitet menar hon inte att den som är svårt sjuk regelbundet ska börja gå på gym eller skaffa sig ett löpband att springa på därhemma. Snarare handlar det om att våga ta sig an sådana aktiviteter som är självklara för människor som inte lider av ständig smärta, exempelvis att arbeta i trädgården eller ägna sig åt någon form av regelbunden fysisk akitivitet. Men den bör då  vara individuellt utformad i samarbete med en fysioterapeut.

Det viktiga är att det inte är tillfälliga fysiska aktiviteter utan att det är något som personen känner att hen kan utföra långsiktigt. Att träna en kort period, exempelvis en vecka, gör ingen större skillnad. Det måste vara något som individen känner sig motiverad eller stimulerad att göra regelbundet, inte för någon annans skull utan för sin egen.

Kan minska smärtan och ökar rörligheten

– Förutom att det visat sig ge en hel del fysiologiska vinster i form av minskad smärta, ökad rörlighet och bättre kondition får många också ett bättre socialt liv eftersom aktiviteterna i sig ofta gör att de kommer i kontakt med andra människor, säger Helena Lööf.

Hennes erfarenhet är annars att människor med svår smärta och påtaglig trötthet gärna drar sig undan och isolerar sig från andra människor.

En annan viktig aspekt som Helena Lööf lyfter fram i sin avhandling är att personer med reumatoid artrit som på något sätt börjar träna regelbundet ofta får ett mer balanserat kroppsmedvetande. Kroppen upplevs inte längre bara som något negativt i form av smärta och begränsad rörlighet utan något som faktiskt också kan ge individen positiv styrka, återhämtning och extra mental energi.