Umeå och Västerbotten lider av samma problem som vården i hela Sverige. Många av de utskrivningsklara patienterna blir liggande kvar på Norrlands universitetssjukhus för att kommunerna inte hinner arrangera vård och omsorg.

Sedan sjuksköterskorna Nina Spolander och Pernilla Töverud fick ansvaret för planeringen fungerar hemgångarna mer effektivt på den medicinska vårdavdelningen, Mava. Här vårdas framför allt äldre patienter med exempelvis hjärtsvikt, bröstsmärta, yrsel och ibland kommer de in för att situationen i hemmet blivit ohållbar.

Lärt sig göra bedömningar

Nina Spolander har byggt upp kunskap under de två åren hon haft sitt specialansvar på avdelningen.

– Vi startar redan på en gång när patienten kommer från akuten med att ta en utförlig anamnes. Vi frågar om hemsituationen och vilken hjälp patienten har i dag. Sedan försöker vi snabbt få en bild av vad som kommer behövas och planera för detta, säger hon.

Nina Spolander har byggt upp ett kontaktnät med kommunernas biståndsbedömare, hemtjänst och distriktsjuksköterskor.

– Det är en stor fördel att både de och jag vet vem vi ska tala med. Det underlättar för en snabb hantering.

Ingen patient kom tillbaka

Det som startade som ett projekt för tryggare utskrivningar på Mava har nu spritt sig till flera avdelningar på sjukhuset. När projektet utvärderades framgick att antalet patienter som hade behövt återkomma för inläggning hade minskat.

I dag presenterades ett nytt lagförslag som ska öka pressen på kommuner och landsting att samarbeta kring utskrivningar. Enligt förslaget ska kommunerna bara få tre dagar på sig att ordna vård och omsorg, innan de blir betalningsansvariga. Idag gäller fem vardagar, vilket i praktiken ofta blir en vecka med helgen.

– Det låter fantastiskt för oss i akutsjukvården. Det är ofta vårdplaneringen drar ut på tiden i väntan på plats på korttidsboenden eller flera insatser i hemmet. Då tar patienten upp en plats som mer akut sjuka skulle behöva. Jag hade en patient senast i går som var här en månad, varav de sista 10-15 dagarna i väntan på kommunens insatser.

Ringer upp i hemmet

Hon tycker ofta att kommunen i slutänden ordnar utmärkt vård och omsorg. Hon vet att patienterna för det mesta är nöjda när de väl kommit hem, för hon ringer dem hemma för att utvärdera utskrivningen. Men hon kan också se att kommunerna behöver resurser för att ta emot multisjuka äldre.

– Nog händer det att jag är orolig efter att någon skickats hem. Ett annat tillfälle när jag oroar mig är när patienten själv tackar nej till mer hjälp i hemmet.