Det var i början av januari som sjukhuschefen Jan Eriksson gick ut och sade att läget hade ljusnat betydligt. Det gick lättare att rekrytera sjuksköterskor och 45 vårdplatser skulle kunna öppnas redan i januari och ytterligare 54 under februari-mars.

Så blev det inte och i dag är läget om möjligt ännu besvärligare.

Önsketänkande

När Vårdfokus ringer upp sjukhuschefen Jan Eriksson för att fråga hur det gått förklarar han att man inte lyckats lika bra som man hade förutspått, men att cirka 50 vårdplatser ändå öppnats igen.

Men den bild som han förmedlar verkar mer handla om önsketänkande än om hur det ser ut i verkligheten. Vårdfokus har bett om exakta siffror när det gäller bristen på sjuksköterskor och stängda vårdplatser, men fortfarande efter en månad inte fått något svar.

Ökad brist på sjuksköterskor

Däremot har vi fått uppgifter från Vårdförbundets huvudskyddsombud på Skånes universitetssjukhus som visar att sjuksköterskebristen förvärrats – tvärtemot vad ledningen gick ut med i början av året.

  • I november fattades cirka 140 sjuksköterskor.
  • I början av februari saknades drygt 190.

Totalt på hela sjukhuset hålls fortfarande cirka 100 vårdplatser stängda på grund av personalbristen.

Fler ut än in

I höstas räknade ledningen ut att det slutade cirka tio sjuksköterskor mer per månad än vad man lyckades rekrytera. I januari såg det ut att ha ljusnat. Då rapporterades att 32 nya sjuksköterskor tillkommit men bara 15 slutat.

Men statistik kan användas på många olika sätt. När Stephanie Wichmann kontrollerade var de 32 sjuksköterskorna kommer ifrån visar det sig att flertalet redan arbetar på sjukhuset. De har bara bytt arbetsplats, från en avdelning till en annan.

Ett stort problem med just platsbristen är att kommunerna dragit ner på möjligheten att ta emot utskrivningsklara patienter. I tisdags i förra veckan låg det 144 patienter på Sus som inte kunde skrivas ut eftersom kommunerna inte kunde ta emot dem.

Samsyn om problemen

– Att läget är ansträngt råder det knappast någon tvekan om. Men det som ändå är positivt är att vi äntligen börjat få en samsyn mellan de fackliga organisationerna och ledningen. I dag är alla medvetna om att om vi inte sätter in rätt åtgärder i tid så kommer det att sluta i katastrof, både för patienterna och för personalen, säger Stephanie Wichmann.

Foto: Anders OlssonStephanie Wichmann

Hon beskriver hur man i dag kan diskutera i princip vilka lösningar som helst utan att någon gör tummen ner. Utom på en väsentlig punkt: lönerna. Den frågan ägs fortfarande helt och hållet av regionledningen, som inte sitter med på alla de möten som hålls för att komma tillrätta med situationen på Sus.