– När barnen kommer in på barnonkologen kan de vara i jättedåligt skick, helt utslagna. De får ofta massor av starka mediciner och infusioner. Men efter en tid hoppar de upp ur sängen, skuttar omkring och mår plötsligt hur bra som helst. Det är så fantastiskt att jag har svårt att uttrycka det med ord.

Päivi Ventovaara började som sjuksköterska på barncancerenheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm för åtta år sedan. Då hade hon ingen specialistutbildning, men parallellt med arbetet passade hon på att skaffa sig en sådan i barn och ungdom.

Specialistutbildningen gav 1 000 kronor

– Jag hade väldigt ömma känslor för barnen, men kände mig inte uppskattad av arbetsgivaren. Jag hade fem år av barnonkologisk erfarenhet och hade använt min fritid till att vidareutbilda mig. Men jag var inte nöjd med löneutvecklingen. När jag äntligen fick mitt specialistbevis 2011 höjdes lönen med en tusenlapp.

Dessutom var hon rätt så trött på de långa pendlingsavstånden mellan hemmet till jobbet.

Foto: Fredrik DahlströmPäivi Ventovaara.

Päivi Ventovaara sade upp sig och började istället jobba på en geriatrisk avdelning där hon dels fick närmare till arbetet, dels betydligt bättre betalt. Men hon trivdes inte utan sökte sig efter bara några månader till en akutavdelning för barn på Karolinska i Huddinge.

Hon gillade arbetet där, men saknade ändå hela tiden sitt jobb på barnonkologen varför hon på nytt sökte sig tillbaka.

Saknade atmosfären på barnonkologen

– Det är något med atmosfären som är så speciell här, det är mysigt och hemtrevligt. Vårdtiderna är långa och många av barnen återkommer gång på gång, vilket gör att man lär känna dem och deras föräldrar på ett helt annat sätt än på en vanlig barnavdelning.

Barnen råkar ofta ut för komplikationer i samband med behandlingarna.

– Det är naturligtvis inte roligt. Men arbetet blir aldrig tråkigt. När jag går till jobbet vet jag aldrig hur dagen kommer att utveckla sig. Det händer alltid någonting oväntat och jag lär mig något nytt varje dag.

Nu smärtombud

Sedan Päivi Ventovaara kom tillbaka till barnonkologen har hon blivit smärtombud. Nyligen har hon tillsammans med sina kollegor monterat upp ett skåp som de fyllt med leksaker som kan användas för att avleda barnen från deras smärtor.

Och numera är Päivi Ventovaara betydligt mer nöjd med sin lön och känner att hennes kunskaper värderas. Bland annat får hon använda en del av sin arbetstid till studier i onkologisk omvårdnad. Hon har dessutom fått extra tid avsatt för sitt arbete som smärtombud.

– En annan viktig anledning till att jag trivs så bra är att vi har lyhörda chefer och att jag har världens bästa kolleger. Det klagas mycket på vården i dag och många sjuksköterskor upplever att de inte kan utföra sitt arbete på ett tillfredställande sätt på grund av hur slimmad vården har blivit. Men själv känner jag att jag har hittat "hem", och då är det här yrket helt fantastiskt.