Det visar en avhandling som gjorts av sjuksköterskan Johan Åhlin, som själv arbetat som vårdbiträde i äldreomsorgen och som i dag är doktorand vid Umeå universitet.

Totalt sett har 488 personer, medstadels vårdbiträden och undersköterskor, vid såväl privata som offentliga vårdboenden för äldre, ingått i studien.

Kämpar för att göra sitt bästa

I avhandlingen beskriver Johan Åhlin hur personalen kämpar för att göra sitt bästa och hur de ständigt prioriterar mellan svårbegripliga riktlinjer samtidigt som de hela tiden försöker ha de boendes behov i fokus.

De upplever att riktlinjerna inte är tillräckligt förankrade i verkligheten utan skrivna av människor högre upp i hierarkin. De tycker att riktlinjerna tar tid från de boende, krockar med varandra, saknar praktisk nytta, komplicerar omvårdnaden och fråntar personalen förmågan att lita på sitt eget omdöme.

I stället för att ge personalen stöd i arbetet med de äldre skapar riktlinjerna snarare dåligt samvete hos vårdarna.

Viktigt med sjuksköterskor på plats

En viktig aspekt som framkommer i studien är att vårdare med mindre samvetsstress uppgav att de ofta fick stöd av sina närmaste chefer. Personal som upplevde ett mindre gott ledarskap upplevde det tvärtom, de kände sig ofta utmattade.

Johan Åhlin poängterar hur viktigt det är att sjuksköterskor och chefer finns tillgängliga i det dagliga praktiska arbetet. Inte minst för att kunna stödja vårdpersonalen i olika arbetsrelaterade problem, men också för att hjälpa dem att prioritera i det dagliga omvårdnadsarbetet.