Carina Hemming har för en vecka sedan gått igenom sin sjätte och sista cellgiftsbehandling. Tiden mellan operationen och att cellgifterna skulle börja var värst. Då oroade hon sig för hur dåligt hon skulle må.

– Jag drog mig in under mitt sköldpaddsskal för att ta skydd. Jag undrade vad som väntade mig, om jag skulle må illa, få ont i kroppen.

Behandlingarna har varit tuffa och första dagarna efter varje dos har hon mest tillbringat i sängen, och ibland tvingat sig själv ut på en promenad. Men sedan har hon ändå tagit sig iväg till gymmet två gånger i veckan och konditionstränat.

– Det har varit värdefullt för att fylla vardagen. Jag kan inte bara bli liggande, när jag bokat in mig för gymtid, utan tar mig hit fast jag är trött. Jag mår så mycket bättre när jag kommer ut från träningen med ny energi, säger hon.

Viktigt med kontakten

Kontakten med onkologisjuksköterskan och doktoranden Malin Backman har betytt mycket. Malin har tagit initiativ till ett gym på avdelningarna, som gett patienterna möjlighet att träna trots att de går igenom behandlingar. Hon undersöker nu hur träning påverkar den fysisk kapacitet, symtom och livskvalitet hos kvinnor med bröstcancer som går igenom behandling med cellgifter. En publicerad delstudie visar att de som deltagit kände sig stärkta och motiverade att fokusera på det "friska" istället för på sjukdomen.

Studien består av 16 intervjuer med kvinnor som deltagit i träningsinterventionen. De upplevde träningen med tillgänglig personal som ett verktyg för att återhämta sig fysiskt, socialt och mentalt. Men de upplevde också biverkningar från behandlingen som hinder för att komma till gymmet.

Ta hand om sig själv

Träningen kändes som ett sätt att ta hand om, och vara god mot sig själv. Det känner Carina Hemming igen.

– Det är jag och min kropp tillsammans som klarar träningen. Jag känner tillit till min kropp och är stolt.

Malin Backman nickar och berömmer. Hon är imponerad av att Carina tränat så mycket under behandlingen, trots att hon inte gick på gym innan. Nu fortsätter Malin Backman sin forskning med 240 deltagare som tränar under behandlingen och följs upp i 5 år efteråt. Hittills är 210 med.

Inga skador hittills

– Vi har inte sett några skador eller problem med träningen hittills. Alla har ett individuellt program och tränar utifrån sin egen kapacitet och dagsform.

Intresset för betydelsen av fysisk aktivitet började när hon jobbade på en av onkologiavdelningarna och patienterna frågade om de kunde träna under behandlingen.

– Vi visste inte och kunde inte svara, för kunskap saknades. Det fanns inte heller några riktlinjer för vilka råd vi kunde ge. Då blev jag intresserad av att utveckla den delen av vården. Forskning visar att träning har positiva effekter vid flera sjukdomar, som diabetes, hjärtkärlsjukdom, depression och även vid kolon- och bröstcancer.

Det finns också studier om hur patienter mår som tränar efter behandling. Men få studier om upplevelser under själva behandlingen.

– Studien följer dem både under och efter behandlingen, med enkäter, fysiologiska tester, blod- och muskelprov. Immunförsvaret, inflammationsprocesser och blodbilden påverkas av sjukdomen och cellgifterna. Studien får utvärdera om vilken betydelse träning har inom de områdena.

Värk av cellgifterna

En annan viktig aspekt i forskningen är hur patienterna upplever smärta. Cellgiftet Docetaxel är känt för att orsaka led- och muskelvärk.

– Studier visar att träning kan lindra upplevelsen av smärta. Nu är jag nyfiken på att se om träning möjligen kan minska smärta hos den här patientgruppen.

I studien, som heter Optitrain, på Karolinska institutet är patienterna uppdelade i en grupp som konditionstränar, en som både konditions- och styrketränar och en kontrollgrupp. Även på Linköpings universitetssjukhus pågår en liknande undersökning där totalt omkring 600 patienter följs de tre kommande åren.

Studien Experiencing health – physical activity during adjuvant chemotherapy treatment for women with breast cancer har publicerats i European Journal of Oncology Nursing