De arbetar för en demensvård utan tvång

Ett 60-tal sjuksköterskor blir ambassadörer för Svenskt demenscentrums nollvision för en vård utan tvång och begränsningar.

– Det är viktigt att vi diskuterar den här typen av frågor. Jag tror inte att vi alltid är så medvetna om att det vi gör kan rubriceras som tvång, säger Beth Dahlrup som är ordförande i Nationellt nätverk för demenssjuksköterskor.

Under några seminariedagar som Svenskt demenscentrum höll för demenssjuksköterskor i oktober anmälde ett stort antal av sjuksköterskorna intresse av att bli ambassadörer för den nollvision som demenscentrum har tagit fram.

I dag träffas de första 28 ambassadörerna på en workshop i Stockholm för att lära sig mer om visionen och få kunskap om hur de kan sprida den vidare till övrig personal inom demensvården. Den 11 december hålls ett liknande workshop i Malmö. Redan har mer än 30 demenssjuksköterskor anmält intresse att delta.

– Som demenssjuksköterska kan du handleda och utbilda personal i hur man kan göra i stället för att tillgripa det som kan anses vara tvång. Jag tror att det är vanligt att man inte förstår att det man gör för att skydda patienten kan uppfattas som tvång, säger Beth Dahlrup.

Som exempel tar hon att man kanske sätter ett larm på patienten eller drar upp grindarna på sängen i syfte att förhindra att patienten försvinner eller ramlar ur sängen. Men patienten kan uppleva det som att hen är övervakad eller är hindrad att röra sig fritt.

– Frågan är vad man kan göra i stället. Kanske måste det finnas mer personal, kanske måste vi bättre förstå vad som är tvång och kanske måste vi hitta andra sätt att tolka patienters uttryck.

Mer om ämnet

• Hundratals idéer om bättre demensvård