Susanne Lind är specialistsjuksköterska i onkologi och doktorand vid sektionen för omvårdnad på Karolinska institutet. Hennes forskning är inriktad på att förbättra den palliativa vården på akutsjukhusen.

– De palliativa patienterna är inte prioriterade på vårdavdelningarna. Personalen där behöver ständigt prioritera de mest akut sjuka och åtgärder för att rädda liv. Men min forskning visar att de är mycket angelägna att få mer kunskap om palliativ vård, säger hon.

Kunskapsbanker finns

Hon vill att akutpersonalen ska få tillgång till de kunskapsbanker som redan finns. Det är två genomarbetade utgåvor om palliativ vård. Dels Socialstyrelsens kunskapsstöd och dels det nationella vårdprogrammet.

En undersökning hon gjort bland anställda i akutsjukvården visar att kännedomen om kunskapsstöden är låg.

– Personalen tycker att vårdens inriktning och mål för patienterna varierar över tid. De känner sig osäkra när de står tillsammans med patient och anhöriga om vad som gäller. Det är oklart vilka vårdåtgärder som är aktuella.

Byta fokus till livskvalitet

Susanne Lind tror att kunskapsstödet och vårdprogrammet kan ge personalen chans att byta fokus vad gäller vård av de kroniskt svårt sjuka och döende, från att rädda och göra insatser till att lindra och förbättra livskvalitén den sista perioden i livet.

Nu får hon Svensk sjuksköterskeförenings doktorandstipendium på 105 000 kronor för projektet "implementering av kunskapsstöd och vårdprogram för vård i livets slutskede".

– Det är mycket hedrande och inspirerande att min forskning bedömts som värdefull och viktig.

Nästa del i hennes forskning är att införa kunskapsstödet och vårdprogrammet på flera avdelningar i akutsjukvården, genom utbildning och stödpersoner på plats. De ska underlätta för personalen att ta till sig den nya kunskapen och använda den.

– Det handlar ofta om att byta fokus från att patienten ska bli så frisk som möjligt, till att hen ska ha en så bra livskvalitet som möjligt.

Kroniskt sjuka

Susanne Lind har brunnit för den palliativa sjukvården ända sedan hon på gymnasiets vårdlinje gjorde sin sista praktik på en onkologisk vårdavdelning.

– Min handledare var fantastisk. Hon lärde mig att vårda svårt kroniskt sjuka och döende patienter. Det glömmer jag aldrig. Den vården är så givande.