Astrid Börjesson utbildade sig till sjuksköterska 1996, och senare till barnmorska, med den uttalade målsättningen att en dag jobba för Läkare utan gränser. Men familj och livet kom emellan. Först nu, när sonen är utflugen, gick drömmen i uppfyllelse. Förra året var hon på uppdrag i Sydsudan och under våren i Nepal.

Sedan i somras har Astrid varit en del av besättningen på Läkare utan gränsers fartyg Dignity 1 i Medelhavet, som undsätter flyktingar under deras livsfarliga färd mot tryggheten Europa.

– Vi är här för att politikerna inte gör sitt jobb. Man kan inte stänga gränserna för personer som söker ett drägligt liv. De hittar bara andra – ibland dödliga – vägar till Europa. För mig känns det bra att få se människorna bakom siffrorna, och kunna dela med mig av mina erfarenheter när jag kommer hem.

Vanligt med frätskador

Dignity 1 har plats för sammanlagt 350 personer. När nödställda tagits ombord påbörjas en 40 timmar lång resa till Italien. De flesta mår under omständigheterna bra. Det medicinska teamet, som förutom Astrid består av en sjuksköterska och en läkare, behandlar främst vätskebrist och enkla sår. Vanligt förekommande är frätskador från bensin som läckt ut på botten av flyktingbåtarna.

De få med större skador som plockas upp skickas med helikopter till sjukhus. Men ombord finns hjärtstartare, syrgas och en mängd mediciner, som smärtlindrande och antibiotika.

Har startat kvinnogrupper

Förutom omvårdnad hjälper sjukvårdsteamet till med mat och andra förnödenheter. Astrid och ytterligare en besättningsmedlem håller även i kvinnogrupper, där det pratas om allt från övergrepp till säkert sex.

– Vi delar inte ut preventivmedel eftersom vi träffar dem så kort tid och inte kan göra uppföljningar. Men vi har graviditetstest, dagen efter-piller och läkemedel mot könssjukdomar. Dessutom undersöker jag alla gravida

Traumatisk upplevelse

På eftermiddagen den 5 augusti kom Astrid och hennes kolleger fram till platsen där en träbåt med 600 personer hade kapsejsat.

Astrid var tvungen att springa till sjukstugan på Dignity 1 för att förbereda för eventuella skadade. På vägen dit hann hon som hastigast kika ut över relingen. En bit bort susade helikoptrar och båtar fram för att undsätta skräckslagna människor. På ytan guppade plånböcker, skor och kläder.

Astrid visste det inte då, men under dagen sjönk omkring 200 människor mot djupet under hennes fötter. Efteråt berättade kollegerna som gett sig ut i snabbgående gummibåtar om hur människor drunknat mitt framför deras ögon.

Gravid nära att drunkna

Bland dem som klarade sig fanns ett ungt par. Kvinnan, som var gravid i sjätte månaden, hade träffats av den kapsejsande båten och svimmat. Hennes man hade lyckats hålla båda över vattenytan till dess att hjälpen var framme.

Hon fördes ombord Dignity 1 nedkyld och chockad. Astrid försökte få av de blöta kläderna, men kvinnan förmådde inte att göra något annat än att skrika ut sin oro – "my baby, my baby".

– Vi tog ner henne till sjukstugan och lyssnade efter barnets hjärtljud. Motorernas buller överröstade allt, jag fick leta ett tag men till slut hörde jag det där pickandet. Hon blev så lycklig och överöste oss med tacksamhet, säger Astrid.

Tragedier och små under

Besättningen fick senare träffa psykologer för att bearbeta händelsen, som hittills är den värsta Astrid varit med om på Medelhavet.

Men de får även vara med om små under. Som den där söndagen för bara några veckor sedan, då Astrid var med och förlöste ett barn.

– Det var en fin upplevelse. Men att höggravida ger sig ut i sjöodugliga båtar visar med all tydlighet hur desperat situationen är, säger hon.

Läs ett längre reportage om Astrid Börjesson här: Vård på "dödens hav".