I slutet av förra året beslutade Sahlgrenska universitetssjukhuset att starta det kliniska basåret, som är obligatorisk för alla nyanställda med mindre än fyra månaders erfarenhet. Alla som går basåret får en tillsvidareanställning.

Populärt trots barnsjukdomar

Det verkar ha haft positiv effekt på sjukhusets rekrytering. Under 2015 anställdes 289 sjuksköterskor, vilket är drygt 70 fler än under de två föregående åren tillsammans. Hittills har bara åtta av dem valt att säga upp sig. Men det finns flera utmaningar och problem som måste lösas.

Basåret är uppdelat i två perioder. De första sex månaderna tillbringas på den avdelning där sjuksköterskan har sin anställning, sedan skiftar de som går basåret platser med varandra. Grundtanken är att alla ska få pröva en medicinskt och en kirurgiskt inriktad avdelning. Men det har inte gått att lösa då det finns fler medicinska avdelningar.

– Då har vi valt att ge en annan inriktning, ett annat diagnosområde, som gör att man ändå får en kompetenshöjning i sin sjuksköterskeroll, säger Lena Hagelkvist, som är projektledare för basåret.

Varierad introduktion

Sjuksköterskan Martin Oliboni har sin anställning på thoraxkirurgens avdelning 12-25. Han har fått sex veckor bredvidgång och stöttning av handledare och mentor. Tillsammans går de igenom en checklista, ett slags karta över alla tänkbara situationer och moment som man måste behärska.

– Jag har fått ett väldigt bra bemötande och känner ett stort stöd. Det finns alltid kolleger till hands att fråga, säger han.

Det kliniska basåret ställer krav på att det finns handledare och introduktionsprogram på varje avdelning. Sedan är det vårdenhetschefernas ansvar att introduktionen håller en hög kvalitet. Men det kan vara svårt för de avdelningar som lider av ständiga överbeläggningar och personalbrist.

– Det finns fortfarande brister på en del avdelningar. Men förhoppningsvis kan det rättas till inom ramen för det kliniska basåret, säger Lena Hagelqvist.

Samtal och föreläsningar

En grundpelare i introduktionsåret är den kontinuerliga fortbildningen. Två gånger per månad hålls processorienterad omvårdnadshandledning, där en erfaren sjuksköterska samtalsleder grupper på 6-8 personer. De får dela med sig av händelser och reflektioner, diskutera vad som varit bra och om något hade kunnat göras annorlunda.

Två gånger per månad hålls även föreläsningar. Flera av dessa har hållit alldeles för låg nivå, visar enkäter som sjuksköterskorna besvarat. De har efterfrågat mer omvårdnadsperspektiv och mer om folksjukdomar. Projektledningen har tagit till sig av kritiken och ändrat efter önskemålen.

De som slutför hela basåret får ett diplom samt 1 000 kronor i påslag på grundlönen, som är 23 500 kronor. Enligt Vårdförbundet i Västra Götaland är det en låg nivå, men i alla fall något bättre än innan basåret infördes. Påslaget ges nämligen utöver ordinarie lönerevision.

Utbildning på lediga dagar

Omvårdnadshandledningen och föreläsningarna är obligatoriska. Ändå har det hänt att de ägt rum på sjuksköterskors lediga dagar, vilket väckt kritik. Efter det har basårets projektledning påtalat för alla chefer att utbildningarna räknas som arbetstid.

Samtidigt har det funnits en bild av att de som går basåret inte ska behöva jobba natt. Men det har förekommit flera gånger. Projektledningen har inget inflytande över den frågan, utan beslut tas på varje avdelning. Lena Hagelqvist litar på chefernas omdömen, och påpekar att ett av huvudmålen med basåret är just ökad patientsäkerhet.

En jobbig omstart

De allra flesta är positiva till att få pröva två olika vårdavdelningar. Men en del upplever det som en omvälvande och otrygg omstart.

– Det tar ungefär sex månader att komma in i sjuksköterskerollen, och då ska man plötsligt bli ny igen. Det är olyckligt, och i vissa verksamheter direkt olämpligt, säger Elisabeth Flygare, förtroendevald samordnare för Vårdförbundet på Sahlgrenska.

Läs ett längre reportage om Sahlgrenskas introduktion här: Basår lockar –  men sen då?