Det kan handla om allt från samtalsgrupper och fotbollsträning för ensamkommande flyktingbarn till att blogga om hälsa eller göra poddradio. När ungdomar själva får bestämma aktiviteter som främjar deras hälsa i så kallade hälsoråd blir variationen stor.

Mer än längd och vikt

Sedan ett år leder skolsköterskan Lotte Borgström och kurator Ingrid Nylund Olsson vid Bruksgymnasiet i Gimo projektet Unga, makt och hälsa. En dag i veckan är de tjänstlediga från sina ordinarie arbeten för att med stöd från frivillig­organisationen Reacta hjälpa elevhälsoteam och elever att starta så kallade hälsoråd.

Lotte Borgström brinner för att locka fram ungdomars inneboende kapacitet att ta hand om sig själva och andra. Det är grunden för ett hälsosamt liv menar hon.

— Som skolsköterska är det lätt att bli upptagen av att mäta, väga och vaccinera. Och visst tar det mer tid att lyssna på vad eleverna behöver, men det är en bra investering. Vartefter blir de i princip självgående.



Genom att utbilda nyckelpersoner bland skolpersonalen, så kallade stödjare, kan eleverna få igångsättningshjälp och support när de behöver.

Hälsa och föreningsvana

Under tre år kommer fyra pilotskolor att få testa och utvärdera några olika metoder för att se vad som fungerar tillsammans med hälsoråden. Det handlar om empowerment, egenvård, ungas organisering och motiverande samtal. Hälsoråden är uppbyggda enligt modellen lokalförening med styrelse, årsmöte och protokoll för att även träna dem i organisationsarbete.

I framtiden hoppas projektledarna att hälso­råden ska vara en naturlig del av elevhälsoarbetet i alla skolor.

— Med tanke på den belastning som elevhälsan på många håll har i dag måste vi börja arbeta mer med grupper. Det kommer att bli svårt att fortsätta med enbart individuella stödsamtal, säger Ingrid Nylund Olsson.

Egen kapacitet

Lotte Borgström är över­tygad om att det här är rätt väg att gå för elevhälsan. Efter 15 år som skolsköterska påminns hon dagligen om vilken kompetens ungdomarna har att ta vara på sig själva och andra.


— Jag märker att ju mer jag ”pushar” dem desto mer sällan behöver de komma till mig. Risken är att jag blir arbetslös till slut, säger hon och skrattar.