Hösten 2013 startade landets första specialistutbildning för biomedicinska analytiker vid universitetet i Örebro.

Hittills har tre personer från patologen vid universitetssjukhuset i samma stad antagits till den tvååriga utbildningen. Men bara en av dem har hunnit ta examen, nämligen Helena Johansson.

Uppmanades av chefen

Det var hennes chef, biomedicinska analytikern Åsa Bergström, som ville att hon skulle gå. Sedan flera år råder det stor brist på kompetens inom patologin, det är svårt att få tag på läkare men det är också svårt att få tag på biomedicinska analytiker som behärskar området.

Först var Helena tveksam. Dels hade hon inte suttit i skolbänken på många år, dels tyckte hon inte om tanken på att behöva ta studielån.

Foto: Mira WickströmHelena Johansson ångrar inte att hon gick masterutbildningen. Foto: Mira Wickström

– Men när jag fick veta att arbetsgivaren lät mig behålla lönen under hela utbildningen gick jag med på det. Trots att jag var studieovan bestämde jag mig för att göra mitt bästa och ta mig tid att läsa det som skulle läsas. Och det gick bra.

Gillar utskärning och cellbiologi

Santidigt medger hon att vissa delar av utbildningen var mer lustfyllda än andra. Även om Helena vet med sig att hon kanske en dag får nytta av de mer teoretiska delarna som handlade om forskning och forskningsmetodik så var det inte de ämnena som hon fastnade för. Högst upp på lustlistan stod cellbiologi och utskärning.

Under ett halvår fick hon träna praktiskt på att göra utskärningar i större organ som livmödrar, blindtarmar och gallblåsor. Främst för att lära sig upptäcka atypiska cellförändringar och inflammationer, men också för att kontrollera att inga cancerceller finns kvar efter att en patient har opererats.

Omväxlande jobb

– Alla människor ser olika ut, och likadant är det med insidan. Det är en utmaning att kunna se var tumören sitter och försöka avgöra om den är helt borta eller inte. Jag försöker hela tiden att utmana mig själv för att bli skickligare och mer effektiv.

Efter att hon kom tillbaka till arbetet i våras har hon fått en löneförhöjning på cirka 1 500 kronor i månaden. Det tycker hon är bra, men ändå lite i underkant med tanke på att hon framöver ska ta över delar av de arbetsuppgifter som traditionellt alltid gjorts av läkare.

Exakt vilka organ hon kommer att ansvara för vet hon inte eftersom hon och chefen ännu inte har hunnit sitta ner och gå igenom det tillsammans.

Det hon däremot vet är att jobbet har blivit betydligt mer spännande efter utbildningen.