Forskare vid Lunds universitet har undersökt vilken effekt träning har hos personer som har en förstagradssläkting med typ 2-diabetes, alltså en förälder eller ett syskon. Har man det är risken att själv drabbas ungefär tre gånger så hög.

Nu visar det sig att de som är i riskzonen för sjukdomen behöver träna mer för att uppnå samma effekt som personer utan samma diabetesrisk.

Träna tre gånger i veckan

I en studie fick 50 otränade, lätt överviktiga men friska män i 40-årsåldern träna tre gånger i veckan under sju månader. Hälften tillhörde riskgruppen och hälften var en kontrollgrupp. Träningen bestod av spinning och aerobics då man mätte deltagarnas träningsintensitet och energiförbrukning.

Dessutom gjordes en hälsokontroll vid studiens start och slut där ett glukostoleranstest ingick för att undersöka cellernas förmåga att ta upp socker. Slutligen tog forskarna muskelbiopsier för att studera aktiviteten i olika gener.

Båda grupperna tränade lika hårt men riskgruppen deltog i fler pass och gjorde sammanlagt av med mer energi än kontrollgruppen. Efter att ha korrigerat för olikheterna visade resultatet att alla tjänade på att träna – alla gick ned i vikt, minskade sitt midjeomfång och ökade sin kondition. De genetiska analyserna visade också likartade förbättringar i genuttryck hos båda grupperna.

Mer forskning krävs

Däremot fanns det alltså en viktig skillnad. Riskgruppen fick träna mer för att uppnå samma effekt. Det krävs dock mer forskning för att svara på varför det är så.

– Det är ändå intressant att se att det finns en skillnad trots att alla faktiskt är friska och i övrigt var väldigt lika. Vår förhoppning är nu att kunna går vidare med ytterligare studier bl a att undersöka om träningsintensiteten, inte träningsvolym är en avgörande faktor för hur riskgruppen svarar på träning, säger Ola Hansson, diabetesforskare vid Lunds universitet som lett studien.

Studien är publicerad i Journal of applied physiology.