Mats Runsten, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Skåne, berättar att man i sex års tid har försökt få regionledningen i Skåne att förstå vad som händer om deras medlemsgrupper inte får hållbara arbetstider och vettiga löner. Nu, säger han, nu har medlemmarna fått nog och börjat ta saken i egna händer.

"De orkar inte längre"

– Vissa kräver mycket högre löner medan andra vill ha hållbara arbetstider. Men i grunden tror jag att det handlar om samma sak. Våra medlemsgrupper har i många år försökt slå knut på sig själva för att rädda patientsäkerheten och verksamheterna. Men allt har ett slut. Det här är ett tecken på att de inte orkar längre

  • I Kristianstad har 24 intensivvårdssjuksköterskor som sagt upp sig krävt en egen arbetstidsmodell för att stanna kvar. De bud som arbetsgivaren hittills kommit med har förkastats. De första lämnar avdelningen i dag.
  • I Helsingborg har anestesisjuksköterskorna flera gånger skrivit till ledningen och förklarat att något akut måste göras med arbetstiderna för att de ska orka. Var tredje har slutat sedan årsskiftet. Massuppsägningar har diskuterats.
  • I Malmö har intensivvårdssjuksköterskorna krävt 30 procent högre lön för att inte lämna verksamheten.
  • Barnmorskorna som arbetar natt på förlossningen och perinatalenheten i Malmö arbetar var tredje helg. För att kunna ge dagpersonalen bättre scheman har ledningen meddelat att de som arbetar natt nu måste arbeta två helger av fem. I ett brev till ledningen har barnmorskorna förklarat att utan attraktiva arbetstider kommer de att söka sig till en annan arbetsgivare.

Att Vårdförbundets medlemsgrupper inte i första hand vädjar till facket om hjälp utan tar saken i egna händer och går direkt på arbetsgivaren skulle kunna tolkas som att de inte litar på förbundets förmåga att lösa problemen. Mats Runsten gör en annan tolkning.

Välkomnar aktiva medlemmar

Han berättar att i samtliga nu pågående konflikter har Vårdförbundet hela tiden hållits informerat om vad som händer.

– Massuppsägningar är inte världens bästa förhandlingsmetod, om du inte är beredd att ta konsekvenserna. Vi kan inte stödja en otillåten stridsåtgärd, och det vet medlemmarna. Men det de gör är bra för alla, det skapar ett tryck på arbetsgivaren. Utan medlemmarnas engagemang kan vi inte göra mycket.

Som företrädare för en facklig organisation har han däremot svårt att se hur man skulle kunna få till ett avtal för en enskild avdelning.

– Vi vill ha hälsosamma arbetstider för samtliga medlemmar. Skulle vi teckna ett avtal för enbart iva i Kristianstad skulle vi snart få skriva ett annat för förlossningen i Malmö och ett tredje för anestesin i Helsingborg.

Ett avtal som gäller hela regionen, eller ens enskilda förvaltningar, har hittills inte gått att få till. Efter massuppsägningarna i Kristianstad kallade nyligen arbetsgivaren till förhandlingar med Vårdförbundet. Knappt hann de båda parterna sätta sig ner förrän de avslutades, i oenighet. Parterna stod lika långt från varandra som i höstas. Den gången var det Vårdförbundet som bjöd in till förhandlingar.

Ett sjunkande skepp

Många liknar situationen i Skånes sjukvård vid ett sjunkande skepp. Förr var det en självklarhet att nyexaminerade sjuksköterskor sökte sitt första jobb på en akutvårdsavdelning. Numera går många direkt till en kommunal arbetsplats eller en privat verksamhet där de kan få bättre villkor. Men även många av de erfarna och trogna medarbetarna lämnar, ofta för att arbeta som hyrsjuksköterska. Det ger mer i lönekuvertet och större frihet att välja arbetstider.

När väl ekorrhjulet börjat snurra är det svårt att få stopp på det. De som blir kvar får ett allt större lass att dra. Även om vårdplatser stängs ökar inflödet av nya patienter konstant.

"Medveten personalpolitik"

Enligt Mats Runsten har regionen medvetet fört en personalpolitik som försatt sjukhusen i den situation de nu befinner sig. För sex år sedan sade arbetsgivaren ensidigt upp alla de lokala arbetstidsmodeller som fanns för att trygga personalförsörjningen på enskilda arbetsplatser. För många innebar det kraftigt försämrade scheman. Hösten 2011 infördes anställningsstopp, inte ens vikarier var att tänka på.

– Detta trots att bristen på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor var stor redan då. När anställningsstoppet hävdes var det svårt att rekrytera nya sjuksköterskor. Det har man inte hämtat sig från än, säger Mats Runsten.

Enligt statistik som Vårdförbundet fått från Region Skåne är det i dag färre anställda sjuksköterskor än före 2009, när de lokala arbetstidsmodellerna sades upp.

Lång uppförsbacke

För att få sjuksköterskor att börja söka sig till sjukhusen igen och stoppa flykten av erfarna medarbetare anser han att flera åtgärder måste till samtidigt: fler sjuksköterske- och specialistsjukskötersketjänster, införande av AST, Akademisk specialistutbildning med full lön, rejält höjda grundlöner, bättre löneutveckling och väsentligt bättre scheman för dem som har obekväma arbetstider och behöver återhämtning.

– Men även om det skulle bli så är det en lång uppförsbacke som regionen måste ta sig uppför om de ska lyckas vända på situationen. Än har vi inte sett någon vilja hos arbetsgivaren att ens påbörja den resan.