– Jag hoppas att alla i vården ska få upp ögonen för hur vanliga de här skadorna är och hur många vi faktiskt missar, säger Eva Uustal, överläkare i gynekologi och obstetrik och ansvarig för bristningsregistret.

Hon är en av experterna bakom rapporten om förlossningsskador som släpps i dag av SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering.

Stort mörkertal

Efter att ha kartlagt och granskat den forskning som finns på området är en av SBU:s slutsatser att det finns ett stort mörkertal och att allvarliga skador missas. Alltför många kvinnor lämnar förlossningsrummet ovetande om att de snart, om några månader eller längre fram i livet, kommer att få stora problem på grund av inre eller yttre skador i underlivet.

– Många missade skador skulle gå att åtgärda och det är viktigt att det sker snabbt, innan muskelnerver tappar i funktion eller ändtarmsmuskler stelnar och krymper ihop. Därför är det så betydelsefullt att förlossningsvården blir bättre på att leta efter och upptäcka de här skadorna, säger Eva Uustal.

Bristfälliga undersökningsmetoder

I takt med att fler kvinnor vågat börja prata om att de kissar och bajsar på sig, har ont och inte kan ha sex har fokus på bristningar ökat i förlossningsrummen. Kvinnor kräver idag i större utsträckning än tidigare att bli undersökta. Men undersökningsmetoderna är många gånger bristfälliga. Här finns stora kunskapsluckor, men också ny forskning på gång.

Generellt sett är det ont om vetenskapliga studier som ger kunskap om hur förlossningsskador kan förebyggas och diagnostiseras. Den viktigaste undersökningen som visar på ett mörkertal är en randomiserad studie från 2005 gjord i Schweiz, där 752 förstföderskor ingick.

Tusentals missade fall

Kvinnorna hade inte fått diagnosen analsfinkterskada, men när en grupp undersöktes med ultraljud hittades 5,6 procent missade skador. I svenska mått mätt skulle det motsvara omkring 2 700 förstföderskor med missade analsfinkterskador per år. Det finns även andra undersökningar som visar på mörkertal kring 5-8 procent.

Varje dag träffar Eva Uustal i sitt arbete kvinnor med skadade underliv som svensk förlossningsvård missat. Hennes viktigaste poäng är att vi absolut ska jobba med att förebygga skador, men inte fästa för stor vikt vid siffrorna i statistiken över förlossningsskador. För att alla kvinnor ska få hjälp i tid krävs bättre och mer systematiska undersökningar och tydligare diagnostik.

– Det bör vara rutin att göra en ordentlig undersökning av kvinnor som fött barn och alltid försäkra sig om att det går att fria från den allvarligaste graden av skada, säger hon.