Det visar Statskontorets uppföljning av lagen om vård till papperslösa. Men det största hindret är sjukvårdspersonalens bristande kunskap om vad papperslösa har rätt till. Den behöver förbättras i alla led, från receptionisten till sjuksköterskor och läkare, enligt utvärderingen.

Framför allt gäller det kunskap om vilka som omfattas av lagen. Vad ”vård som inte kan anstå” innebär och rutiner kring förskrivning. ”Där kan både landstingen och staten göra mer”, skriver Statskontoret.

Rätten till subventionerad vård för papperslösa finns sedan 1 juli 2013.

2015 gjorde papperslösa 30 000 besök i sjuk- och tandvården, enligt statistiken, det är en betydande ökning jämfört med 2014. På grund av bortfall är siffran sannolikt ännu större, snarare 35 000-40 000, enligt Statskontoret.

En tredjedel av dem som sökte vård var barn under 18 år.

Kvinnor står för 50 procent av primärvårdsbesöken bland de papperslösa i Skåne och 60 procent av besöken i Stockholm. Detta trots att flesta asylsökande, och även papperslösa, är män. Graviditeter förklarar detta bara till en del, enligt rapporten, som inte fördjupat sig i frågan.

2015 var landstingens redovisade kostnader för vård av papperslösa 150 miljoner kronor men på grund av bortfallet i redovisningen är siffran något högre. Landstingen har kompenserat mer än väl genom det ökade statsbidraget på 300 miljoner kronor, fastslår Statskontoret. Det enda landsting där statsbidraget inte täckt kostnaderna är Stockholm, övriga landsting har överkompenserats.

För utsatta EU-migranter är lagen otydlig – de får inte vård på lika villkor – och Statskontoret föreslår att regeringen tydliggör när de ska betraktas som papperslösa.