– Symtomen hos sepsispatienter är ganska allmänna, vilket gör det lätt att misstänka en rad andra åkommor, säger Angela Bång, docent i vårdvetenskap med inriktning mot prehospital vård vid Högskolan i Borås, i ett pressmeddelande.

Hennes förhoppning är att diagnostiserandet kan underlättas med öppenhet hos ambulanspersonalen, lyhördhet och bra frågor till patienterna eller deras anhöriga, så att viktiga svar kommer fram.

Studien kallas Missis, "Misstänka och behandla svår sepsis i ambulanssjukvård". En av forskarna som deltar i projektet är doktoranden Agnes Olander som bland annat ska intervjua patienter och ambulanspersonal för att sedan jämföra svaren med de bedömningar som görs vid larmcentralen.

Vill skapa checklista

– Om vi utgår från patientens upplevelse kan vi framöver skapa en checklista med pedagogiska punkter och viktiga frågor som ambulanspersonalen kan ställa för att så tidigt som möjligt kunna identifiera sepsis, säger Angela Bång.

En tidigare studie visar att när ambulanspersonal ställer en preliminär sepsisdiagnos förkortas tiden till adekvat behandling avsevärt: från drygt tre timmar till drygt en timma. Eftersom förloppet i sepsis ibland är snabbt kan detta vara avgörande för om patienten ska överleva eller inte.

Hittills finns det i hela världen bara en enda studie där patientens upplevelser kring symtomen av sepsis tas upp, en svensk studie där forskaren Katarina Bohm på Karolinska institutet har lyssnat på vad patienterna säger i larmsamtalen. Det patienterna berättar om i dessa samtal är ofta dåsighet, svaghet, smärta och att de insjuknat plötsligt.

Svårtolkade symtom

– Det är ganska allmänna och svårtolkade symtom. För att komma vidare och kunna ställa en preliminär diagnos tror jag att ambulanspersonalen behöver formulera öppna frågor som rör patientens livsberättelse från några veckor före insjuknandet och framåt: har det förekommit någon infektion, någon utlandsresa, har det mentala tillståndet förändrats?

Vid sepsis är det a och o att snabbt få behandling med antibiotika och eventuellt syrgas och intravenös vätska. Diagnosen går att ställa med blodprov, men innan svaren kommit kan det ha gått så lång tid att behandlingen inte får någon effekt.