– Små bebisar packar vi ofta in så här gosigt så de kanske somnar, säger Christin Ekestubbe och lägger täcket om den verklighetstrogna bebisdockan när hon undervisar sina kolleger på röntgenavdelningens flaggskepp.


Hon är röntgensjuksköterska, DT-ansvarig på barnradiologen och ingår i det team av andra röntgensjuksköterskor, röntgenläkare och sjukhusfysiker som jobbar med det nybyggda Stockholmssjukhusets senaste datortomograf.


Med allt snabbare apparater slipper man 
söva barnen lika ofta som förr. För några år sedan behövde barnröntgen boka två dagar för narkos, nu krävs det mindre än en dag.

Mycket psykologi

Christin Ekestubbe har kört datortomografer med 4-slice – den här har 120. Det innebär fler kanaler som samlar information, tunnare snitt och skarpare detaljer.

– Det är som att jämföra en Volkswagenbubbla och en racerbil. Det ska bli spännande att komma i gång, säger hon. 



Vanessa Frank Amin och Anna Olsson har inte sysslat med barnröntgen förut och utbildas både på maskinen och om tips och tricks man kan använda. Det är mycket psykologi.

– Man måste få barnet och föräldrarna att medverka, föreberedelserna är det viktigaste och det måste få ta tid. Nallen får åka, mamma får åka, pappa får åka. När barnet väl kommer upp på bordet, och om det ligger stilla, går själva bildtagningen på en till två sekunder i den här apparaten, säger Christin Ekestubbe.


Pressa tiden

Tiden kan pressas ännu mer om det behövs. Med flash-funktionen kan hela området thorax och buk på en liten bebis skiktröntgas på 0,39 sekunder, alltså mindre än en halv sekund. På andra sidan blyglaset ser vi hur DT-bordet med bebisdockan knappt hinner in i scannern innan den vänder ut igen. 



Datortomografen kan köras med dual energy, eller dubbelenergi på svenska. Det innebär att appa­ratens två röntgenrör körs samtidigt och med olika energinivå. Då räcker det med en röntgen­undersökning i stället för två, även om man vill titta på exempelvis en tumör både med och utan kontrast. Kontrasten läggs på och tas bort digitalt på bilderna.


– Det sparar en strålningsdos för barnet, säger Christin Ekestubbe, och poängterar att man jobbar mycket med lägsta dos i protokollen, oavsett om det är för barn eller vuxna.


Hon har jobbat med barn i många år och beskriver det som en rolig utmaning att ena stunden ha en liten patient på ett drygt halvkilo från neonatalen och i nästa en stor tonårskille.

– Och så är det tillfredsställande när man kan vända en situation, från något som känns skrämmande till en positiv upplevelse för barnet, som kan gå härifrån och vara nöjd.