En del av teknologin används redan inom hemtjänsten i Norrbottens glesbygd. Sensorer, kameror och optiska läsare som kan visa eller larma om brukaren stiger upp ur sängen på natten, rör sig oroligt eller riskerar att ramla omkull, till exempel.

– Nu kan vi testa tekniken i full skala på ett helt boende med personal och labba fram vad som fungerar bra eller dåligt och se vad vi kan införa brett, säger Per-Olof Egnell, verksamhetsledare för EIC vid Luleå tekniska universitet.

EIC samarbetar med bland annat Luleå kommun med att ta fram lösningar på området e-hälsa och välfärdsteknologi.

Slipper vakna

Verksamheten har just fått ett bidrag från Vinnova till en förstudie. Ett verklighetslabb inrättas på en befintlig avdelning för vård- och omsorgsboende i kommunen.

Frågan om mänsklig kontakt ska ersättas av digital, har Per-Olof Egnell fått besvara många gånger.

– Är det bättre att en kanske okänd person kliver in 3–4 gånger per natt med stor risk att den sovande vaknar? En del tycker det, men många tycker det inte.

Oftast är det personalen och inte de boende, som ibland tyckt att det varit obehagligt.

I fallet med nattövervakning med kameror handlar det inte om att de är påslagna hela tiden, förklarar han. De är normalt vända mot väggen och kopplas på och söker av rummet vid larm eller vid vissa tider. 

Känner av puls

Det finns också alternativ till kameror i form av optiska sensorer, som inte reagerar i onödan när en person bara sätter sig upp i sängen och sedan lägger sig igen, till exempel, utan larmar först om det inträffar ovanliga rörelser. Det finns också sensorer som kan känna av andning, puls och så vidare, berättar han.

Något annat är galvaniska sömnsensorer. De känner av stress och oro genom att mäta hudens fuktighet. Det används i olika sammanhang men testas nu för första gången på personer med allvarlig demens i ett treårigt omvårdnadsprojekt som professor Stefan Sävenstedt, som själv är sjuksköterska, är ansvarig för.

Sensorerna sitter i ett armband och används på dagen. Avsikten är att ge vård- och omsorgspersonalen ett verktyg som stöd till egna kunskap och observationer.

– Det är som att lägga pussel och kunna se mönster över tid, det här är ju människor som inte längre kan uttrycka sina sinnesstämningar, säger Stefan Sävenstedt och ger ett exempel.

Mäter stress

En dement man på ett boende kan vara väldigt orolig och stressad. Med armbandets hjälp detekterar man att det är främst är kring lunch. Då kan man fundera på vad som händer den tiden på dagen, förklarar Stefan Sävenstedt. Kanske blir det jobbigt för honom när det är mycket folk och då måste man bestämma sig för en åtgärd, exempelvis att någon sitter bredvid honom när han äter.

– Det är ett komplement till personalens kunskap men ersätter den inte, det är ett hjälpmedel för att göra vården kvalitativt bättre.

I ett verklighetslabb kommer metoden att kunna testas i rätt miljö så man vet att det fungerar.

Stefan Sävenstedt skickar också med ett budskap till sjuksköterskorna inom omsorgen.

– Som sjuksköterskor är det viktigt att vi är med och intresserar oss för den tekniska utvecklingen annars ramlar den bara på oss. Ska det bli bra måste vi vara med och påverka.