Förkalkning och förträngning av aortaklaffen är det vanligaste klaffelet hos äldre. Det är en allvarlig sjukdom där hjärtat får allt svårare att pumpa ut blod i kroppen. Andfåddhet, trötthet, bröstsmärta och plötslig svimning är några symtom. Får man inte en ny klaff inom kort är prognosen mycket dålig.

För många sköra äldre, som inte skulle klara en stor operation där bröstkorgen öppnas, har en ny metod blivit räddningen, Tavi. Den innebär att en ny hjärtklaff förs in via en kateter i ljumsken. En så kallad kateterburen klaffimplantation är en skonsam metod och ofta räcker det med lokalbedövning.

När slutet närmar sig

Karin Olsson, sjuksköterska och doktorand vid Umeå universitet, har intervjuat 24 patienter med aortastenos om deras erfarenheter och egenrapporterade resultat före och efter en så kallad Tavi-behandling.

I sin första studie beskriver hon hur patienterna kämpar med sina symtom, sin oro och känner slutet närma sig. I den andra fokuserar hon på deras beslutprocess vad gäller den erbjudna behandlingen. I den tredje försöker hon förstå hela processen, en balansgång mellan hot och hopp. I den fjärde livskvaliteten efter ingreppet.

– Att erbjudas kateterburen klaffimplantation ger patienterna hopp om att kunna överleva. Samtidigt medför det en oro att drabbas av komplikationer eller att inte överleva ingreppet. Men i intervjuer ett halvår efter att de fått en ny klaff beskriver de flesta patienterna att de fått en förbättrad livskvalitet och bättre fysisk funktion samt har lättare att klara av vardagliga sysslor och att delta i sociala aktiviteter. De har helt enkelt fått tillbaka framtidshopp om livet, säger Karin Olsson, i ett pressmeddelande från universitetet.

Kommer för sent

Hon lyfter fram vikten av att ge patienterna trygghet, låta dem träffa kunniga sjuksköterskor och läkare och – framför allt – att hjälpa dem att bevara sin hoppfullhet. 

En risk hos patienter med aortastenos var att de successivt vande sig vid symptomen och anpassade sina liv därefter och därför kom för sent till behandling.

Efter en hjärtklaffsimplantation var det viktigt för vissa patienter att få rehabiliteringsstöd, konstaterar Karin Olsson.

– Sammanfattningsvis så skulle en kontaktsjuksköterska som kan stötta patienten genom hela processen från utredning till tillfrisknande vara av stort värde, säger hon.

Karin Olsson disputerar vid Umeå universitet på fredag, 16 december.