Oron för vårdens utveckling går över både professions- och partigränser. Värdar för dagens hearing var två riksdagsledamöter som kommer från två helt olika partier, moderaterna och vänsterpartiet.

Inbjudna att tala var nätverket "4 september" som i höstas tog initiativ till en landsomfattande manifestation under rubriken "Slut på rean – en annan vård är möjlig."

Orolig varje dag

Vid podiet stod en sjuksköterska, en undersköterska och en ST-läkare och berättade sina versioner av vårdkrisen med många konkreta exempel från verkligheten.

På den strokeavdelning på Södersjukhuset i Stockholm där sjuksköterskan Hanna Rönnell arbetar är i dag bara 16 av 24 vårdplatser öppna och bemanningen på en nivå som egentligen är lämpad för 12 vårdplatser.

Hon känner sig orolig varje dag för att de åtgärder hon hela tiden måste prioritera bort ska leda till allvarliga komplikationer för hennes patienter.

– Vi har inte på länge nu fått förutsättningar att göra det jobb vi älskar, säger hon.

Håller inte längre

ST-läkaren Lars Rocksén från Örnsköldsvik har arbetat på många olika håll i landet under sin vidareutbildning. Han ser samma problem överallt, överbeläggningar, översvämmade akutmottagningar, patienter som skickas hit och dit och operationer som ställs in.

– Personalens lojalitet gentemot patienterna är den enda anledningen till att chefer kan säga att patientsäkerheten aldrig varit hotad. Vi vill vårda. Personalen är säkerhetslinan, men den linan håller på att brista.

Undersköterskan Susanne Wensmark som arbetar på Skånes universitetssjukhus i Lund började med att berätta varför hon blev fackligt engagerad. Det var efter att ett barn dog, en pojke med vattkoppor som fick blodförgiftning och inte rätt vård tillräckligt snabbt på grund av den pressade arbetssituationen på hennes arbetsplats.

Lyssna på oss

Budskapet från samtliga talare var också att en annan vård är möjligt och att politiker, särskilt inom landstingen, måste lyssna mer på personalen och skapa en arbetsmiljö som fungerar för både personal och patienter.

Charlotta Dickman, specialistsjuksköterska och en av initiativtagarna till 4 septembernätverket, sammanfattade läget så här:

– Att jobba inom vården i dag är som att befinna sig på bildäck på Estonia för 22 år sedan. Vi ser att bogvisiret inte är intakt och vad som är på väg att hända. Vi ropar till kommandobryggan, men ingen lyssnar.