Det är en av de slutsatser man kan dra av en avhandling som skrivits av sjuksköterskan Mona Schlyter.

I 20 år var hon chef för hjärtintensiven på Skånes universitetssjukhus i Malmö. I 17 år ledde hon kranskärlsmottagningen för sekundärprevention, där målet är att hjälpa patienterna att inte återinsjukna. Numera är Mona Schlyter pensionär, även om hon fortfarande ibland hoppar in som timanställd på kardiologen.

Lyssna på patienten

Under sin aktiva tid funderade hon mycket på i vilken mån patienternas personlighetsdrag och hur de hanterar stress spelar roll för återhämtningen efter en hjärtinfarkt. Svaret ger hon i en doktorsavhandling som hon lägger fram vid Malmö Högskola nu på fredag.

– Om jag skulle sammanfatta den viktigaste lärdomen av mina studier med några få ord så är det att man alltid måste ge sig tid att lyssna på patienten. Direkt efter infarkten har patienten en massa funderingar om hur det ska gå i framtiden och är kanske inte mottaglig för just den information som jag som hjärtsjuksköterska tycker är viktig att förmedla, säger Mona Schlyter.

I hennes avhandling ingår 400 patienter mellan 26 och 70 år som mellan åren 2002 och 2005 blev inlagda på kardiologen i Malmö på grund av hjärtinfarkt.

Kartlade personlighetstyp

Kort tid efter inläggningen fick de träffa en psykolog som försökte identifiera deras personlighetstyp. Alla som överlevde följde Mona Schlyter sedan upp efter sex månader, ett år och två år.

Det visade sig att de patienter som var neurotiskt lagda sökte mer öppenvård och att de som var deprimerade sökte mer kontakt med kurator än andra.

Många av dem som fortsatte att röka trots att de uppmanats att sluta var mindre samarbetsvilliga och hade svårare än andra att ta till sig av de råd som gavs av läkare och sjuksköterskor. Även de med en mer konfrontativ läggning fortsatte att röka.

Efterlyser individuell uppföljning

– Patienter med vissa personlighetsdrag eller copingstrategier skulle behöva följas upp bättre än i dag. För vissa kan det behövas ett tiotal samtal medan andra mer eller mindre kan släppas direkt, säger Mona Schlyter.

Hon hoppas att hennes forskning kan bidra till att patienter som är i behov av extra mycket uppföljning kan identifieras tidigare, kanske redan när de kommer till sjukhuset, för att sedan kunna få en optimal och individanpassad eftervård.