Bland 560 sökande gick jobbet till Karin Kling, barnsjuksköterska på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Huddinge. Biståndsorganisationen We Effect valde ut henne sedan hon bland annat presenterat sig själv i ord och bild lagandes en enkel tomatsoppa med bönor och majsknäcke. En rätt som skulle kunna lagas med de råvaror bönderna har i Malawi.

Hon sökte jobbet som jordbrukare under tre veckor i ett av världens fattigaste länder för att hon gillar utmaningar. Och för att hon ville utmana sina rädslor. För rädd var hon.

– Jag var rädd på det sättet man är när man är okunnig. För ormar, skorpioner, malaria och sexuellt våld. Jag hade en föreställning om att det var vad jag skulle möta, men jag mötte ett varmt och välkomnade folk, blev inte sjuk – och såg inte till en enda orm, säger hon.

Nya lärdomar

Hon satte sig på flyget till Malawi för ungefär en månad sedan och kom tillbaka till Sverige i förra veckan. Med sig har hon en lärdom om att enkla levnadsförhållanden inte nödvändigtvis är detsamma som olycka.

– Där lever de så nära livet och döden. Allt är så naturligt. Jag vet inte var de fick kraften ifrån – kanske från sin tro. För trots att de sliter på åkrarna hela dagarna och knappt har mat för dagen har jag aldrig mött så många glada människor. Jag hörde inte en sarkasm på tre veckor.

Karin Kling bodde tillsammans med Biata Chisi och hennes familj i ett enkelt hus med jordgolv och utan elektricitet. Hon jobbade 80 timmar i veckan med att, precis som Biata, hacka i jorden, ta hand om de fem barnen, hämta vatten, mata grisarna och sköta om hushållet.

– Tungt fysiskt arbete skrämde mig inte. Det tyckte jag till och med var skönt. Och jag är orädd i mötet med människor. En nyfikenhet och en vana att möta andra har jag med mig från vården. Att leva enkelt skrämde mig inte heller.

Inget skyddsnät

Men visst fick hon ett annat perspektiv på saker och ting. Karin upplevde hur häftiga regn och total torka skadade odlingar, och såg utsattheten i att vara helt beroende av vad man odlade. Familjerna äter det de odlar själva, och några skyddsnät i form av generell välfärd eller bidrag finns inte.

– Det var tufft, inte minst för kvinnorna som ju tar det största ansvaret för både jordbruk, barn och hushåll. Visst vågade de säga ifrån och säga vad de tyckte, men hemma var det ändå mannens vilja som styrde.

Hon deltog i studiecirklar om ekonomi och om odlingsmetoder som skydd mot klimatförändringar anordnade, främst för kvinnor, av We Effect. Hon mötte mycket kreativitet och klokskap. Kvinnorna talade om val av grödor, om att investera klokt och om att betala sina lån.

– De stöttade varandra och jag tänkte att de borde kunna gå ihop och på så sätt få mer makt över ekonomin. För när kvinnor investerar går pengarna till barn, hälsovård och skolgång, och när de får tillgång till mark, djur och redskap –och ges samma förutsättningar som männen – kan fler munnar mättas, säger Karin Kling.

Ny insikt om lycka

Hemma igen har det gått snabbt att komma in i den vardag som är hennes. "Skrämmande snabbt", säger hon. Nu är det jobbet som barnsjuksköterska och lämningar och hämtningar och skjutsningar som styr livet.

– Jag har lärt mig något om lycka. När behovstrappan är uppfylld – när vi har värme och mat för dagen – då är det som om vi skapar våra problem. Jag har aldrig skrattat så mycket som under mina tre veckor i Malawi.