Fem landsting har sedan 2010 prövat modellen aktiv hälsostyrning i ett stort forskningsprojekt. Där har specialutbildade sjuksköterskor som är patienternas hälsocoacher en nyckelroll. Studien som involverat 12 000 patienter har nu publicerats i Läkartidningen.

Det går inte utifrån resultatet att säga att vårdcoacherna, som på vissa håll kallas vårdlotsar,  generellt leder till mindre antal sjukhusinläggningar. Tvärtom sågs ingen skillnad vare sig gällande sjukvårdskostnader eller antal dagar med sjukhusinläggning, mellan gruppen med vårdcoach och kontrollgruppen för hela den studerade tiden.

Två olika upplägg

Studien hade två olika upplägg beroende på vilka landsting som deltog. I den ena följdes ett klassiskt sätt (RCT) där patienter som identifierats som möjliga deltagare tillfrågades innan randomiseringen. Så gjordes i Västra Götaland och Uppsala, och i de regionerna minskade risken för sjukhusinläggning med 12 procent för de som fått stöd av vårdcoach.

Den andra studiedesignen innebar att patienterna randomiserades först och tillfrågades sedan. För båda grupperna ökade läkarbesöken i primärvården jämfört med kontrollgruppen.

Minskning av läkarbesök

Men studien visar att stöd från en vårdcoach i vissa fall kan minska antalet sjukhusinläggningar och akutmottagningsbesök. Ändringar gjordes kontinuerligt i arbetssättet under studiens gång och resultaten skilde sig därför mellan olika år. Första studieåret sågs en minskning både av läkarbesöken i Stockholms primärvård och besöken på akutmottagningen.

För de patienter som valdes in i studien 2013 sågs en minskning av sjukhusinläggningar och besök på akuten.

- Det är mycket positivt. Studiens sista år har vi vidareutvecklat vårdcoacharnas arbetssätt och får bra resultat. Studien visar att det går att undvika sjukhusinläggningar om sköra patienter får stöd av en egen vårdcoach, men att det är komplext att införa modellen i stor skala. Det sista årets resultat gör att vi tror att den kommer att fungera, säger Gustaf Edgren, på Karolinska institutet, huvudförfattare till studien.

Studieförfattarna menar att de varierande resultaten med både positiva och negativa effekter av vårdcoachernas arbete, visar svårigheten i att få varaktiga positiva effekter, men att arbetssättet har potential att leda till minskad sjukvårdkonsumtion.

Patienterna valdes ut från kriteriet att de besökt en akutmottagning mer än tre gånger under föregående halvår. Sedan identifierades de som hade högst risk för att i framtiden behöva sjukvård som var undvikbar. Patienter med demens, kraftig hörselnedsättning, psykossjukdom eller palliativt tillstånd valdes bort.

Möte och telefonstöd

Patienterna bjöds först till ett möte med en vårdcoach där patientens medicinska och sociala bakgrund kartlades genom en intervju. Därefter skrevs en individuell plan och patienten fick regelbundet telefonstöd upp till två år.

Vårdcoacherna försökte genom vägledning och motiverande samtal hjälpa patienterna att lösa sina problem. Inga rent medicinska råd gavs vid telefonkontakterna, men en vanlig del av stödet var att hjälpa patienterna med kontakter med den vanliga vården.

Vårdfokus har tidigare både skrivit reportage om vårdcoacharnas arbete och rapporterat om forskningsresultat som då visade färre vårddygn, och besök i öppenvården, samt att livskvaliteten ökade, smärtan minskade och att personerna kände sig mer rörliga och hade ett bättre liv.