”Så här nära ett centralt avtal har vi aldrig varit”

Om arbetsgivarna sagt nej till en avsiktsförklaring för en central överenskommelse kring nattarbete hade Vårdförbundet inte förlängt avtalet. Nu gäller det att komma överens om hur en sådan arbetstidsreglering ska göras.

Möjligheterna att få en central reglering av arbetstiderna var avgörande när Vårdförbundet beslöt att förlänga avtalet, HÖK 11, ytterligare tre år. Målet med den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om är att det inom två år ska finnas en central arbetstidsbestämmelse som ger tid för vila och återhämtning vid nattarbete.

Misslyckas det har Vårdförbundet möjlighet att säga upp hela avtalet då.

Mycket finns att göra. Vårdförbundets nya förhandlingschef, Annelie Söderberg, nämner till exempel inventeringar av olika arbetstidslösningar som finns lokalt och individuellt i dag, och av vilka behov som finns i verksamheterna, samt arbetet med att hitta en lösning på arbetstidsfrågan som fungerar och är hållbar för olika sorters verksamheter.

Kontrollstation om ett år

En kontrollstation har inrättats på vägen. Redan om ett år ska en principöverenskommelse ha tagits fram.

– Den ska till exempel innehålla principer för om det krävs att man arbetar ett visst antal nätter för att få tidskompensation, och om det ska finnas ett tak för hur mycket kompensation man kan få.

Arbetsgivarorganisationen Sverige kommuner och landsting, SKL, har tidigare ansett att frågan om arbetstider ska lösas lokalt. Den nya hållningen kan möjligen bero på höstens strategi att låta alla lokala avdelningar framställa yrkandet på 14 timmars kompensation för 10 timmars arbete till alla kommuner, landsting och regioner.

– Flera lokala arbetsgivare reagerade genom att hävda att arbetstidsfrågan borde lösas centralt, och nu ska vi alltså hitta centrala lösningar – som tillåter lokala avvikelser. Vi har inte släppt kravet på 14 timmars kompensation, men SKL har inte tagit ställning till det ännu, säger Annelie Söderberg.

Inget färdigt avtal alltså, men Vårdförbundets förhandlingschef är nöjd med överenskommelsen som har slutits.

– Vårdförbundet har kämpat för en central arbetstidsreglering i nattarbetstidsfrågan i mer än ett decennium utan en lösning. Vi har aldrig varit närmre ett avtal än vi är nu.

Specialistbehovet kartläggs

Även partsarbetet med att kartlägga vårdens behov av specialisering har varit viktigt för beslutet att förlänga avtalet. Det innebär att tillgången på specialister ska ses över, samt att man ska ta fram en modell för hur den specialistkompetens som finns ska tas tillvara på bästa sätt.

Partsarbetet med en tydligare koppling mellan löneutveckling och medlemmarnas bidrag till verksamhetens resultat har också varit en viktig fråga för Vårdförbundet. En utvärdering av HÖK 11 visar att medlemmarna inte anser att den kopplingen är tillräckligt tydlig.

– Det innebär att vi och SKL har möjlighet att exempelvis undersöka chefens roll i lönesättningen; hur lönesamtalen fungerar och om första linjens chefer har tillräckliga mandat.

Även om det varit fokus på hälsosamma arbetstider understryker Annelie Söderberg att medlemmarnas löneutveckling är ständigt aktuell. Hon, som för två månader sedan kom från Saco-anslutna Lärarnas Riksförbund, tycker att det märks att Vårdförbundet har drivit frågan om individuella löner länge.

– Det finns ett självförtroende när det gäller individuell och differentierad lön hos förbundets medlemmar. Man tror på sin egen förmåga att vara en del i löneprocessen. Jag ser en mognad i medlemskåren där.

För liten lönespridning

Den största utmaningen när det kommer till löner anser hon är löneutvecklingen. En sådan ska finnas under hela yrkeslivet – men inte på bekostnad av ingångslönerna. Lönespridningen bland Vårdförbundets medlemmar är ovanligt liten och planen är att stötta lokalt förtroendevalda att driva på om fortsatt löneutveckling även för dem som har varit länge på en arbetsplats.

Just nu gynnar marknadskrafterna löneutvecklingen för Vårdförbundets medlemmar. Men förhandlingschefen anser inte att det går att slå sig till ro med det.

– Vi kan inte bara lita på marknadskrafterna. Vi måste använda alla möjligheter att vara aktiva i löneprocesserna och det innebär mer stöd både till lokalt fackligt förtroendevalda och till medlemmar, säger Annelie Söderberg.