Gemensamt för alla de ensamkommande ungdomarna är att de fått klara sig utan sina föräldrar på en lång, farlig resa och nu bor tillsammans med andra i samma ålder. Men där slutar likheterna. En storstadskille från Syrien som gått i skolan kanske har en viss kunskap om sexuell hälsa medan en annan från landsbygden i Afghanistan inte ens gått i skolan. Deras frågor och problem är i sin tur helt olika den ensamma flickan från Somalia.

– Alla är olika och har olika förutsättningar. Men de har också samma funderingar och känslor inför sin sexualitet som andra jämngamla, samma längtan och nyfikenhet, säger Lotta Hasselberg, barnmorska på Lafa, enheten för sexualitet och hälsa i Stockholms läns landsting.

Nytt samhälle – nya normer

Två barnmorskor, en statsvetare och en socionom arbetar med att se till att ensamkommande flyktingungdomar ska kunna få kunskap och stöd i sex- och samlevnad i länet.

– Det är viktigt att ungdomarna får samma chans till sex- och samlevnadsinformation som andra jämnåriga. De har samma rättigheter och behov.

Men de är mer sårbara när de söker sin nya, vuxna identitet, utan en familj som trygghet.

– För första gången ska de försöka slappna av från flyktsituationen och hitta sin identitet, också den sexuella. Det handlar också om att möta ett nytt samhälle med nya normer, säger Marta Hansson-Bocangel, barnmorska.

Har varit med om övergrepp

I ett tidigare projekt hann barnmorskorna träffa grupper av ungdomar själva. Men nu är uppdraget att utbilda boendepersonal. Sedan flyktingströmmen ökade kraftigt under hösten och det etablerats många nya HVB-boenden, hem för vård och boende, hinner de långt ifrån med alla, utan har valt ut en stor kommunal aktör med ett 20-tal boenden.

En viktig del i arbetet är att uppmärksamma boendepersonalen om ungdomsmottagningarnas viktiga roll. Där finns även kuratorer för samtal om svåra erfarenheter.

– De ensamkommande ungdomarna är ofta traumatiserade på olika sätt och kan behöva mer stöd än de vuxna på boendet kan ge. Många har under flykten varit med om övergrepp, eller fått sälja sex för att klara sig, det gäller både tjejer och killar, säger Marta Hansson-Bocangel.

Berätta om jämställdhet

Personalen lär sig att lättare prata om frågor som rör sexualitet. Majoriteten av de ensamkommande är pojkar och samtal som rör sex- och samlevnad kan handla om exempelvis maskulinitet, hbtq och kondomer. Men personalen lär sig att vara lyhörd för alla aspekter och ta chansen att prata när något är aktuellt. Andra viktiga frågor personalen ska kunna berätta om är kvinnans jämställda ställning i Sverige.

– De stöttar och visar genom att vara förebilder till exempel genom att männen lagar mat. De berättar om oskrivna regler och hur man förhåller sig till varandra.

Ett nej är ett nej

Boendepersonalen får vara ställföreträdande förälder och förklara. Till exempel när man ska förstå att ett nej är ett nej, en alltid lika aktuell fråga inom sexualundervisning med alla unga.

Personal får stötta när de första trevande stegen mot kärlek och närhet tas.

– Killen som träffat en tjej kanske inte förstår när hon inte vill fortsätta kontakten, utan fortsätter skicka sms, säger Maja Österlund, projektansvarig på Lafa.

Vad gäller händelserna i Köln, Stockholm och Kalmar där unga tjejer blivit utsatta för sexuella trakasserier – och ensamkommande flyktingkillar pekats ut som deltagare – poängterar Lafas personal faran i att kalla det ett kulturellt problem.

– De flesta kvinnor har varit utsatta för att svenska män tafsar eller tvingats se någon onanera offentligt. Samtidigt kommer de ensamma flyktingpojkarna ofta från länder där kvinnor inte syns i offentligheten, det blir en stor förändring att möta kvinnor som har ett mycket större mått av frihet, säger Marta Hansson-Bocangel.

Uppmärksamma könsstympning

I Lafas utbildning ingår också att personalen på boendena får kunskap om kvinnlig könsstympning. De lär sig uppmärksamma om flickan behöver hjälp, det kan vara svårigheter att gå på toaletten eller kraftig mensvärk. Då kan de hjälpa henne kontakta en speciell mottagning som finns på Södersjukhuset i Stockholm.

– Det är svårt att prata med tjejer i grupp om könsstympning. De som inte känner till innebörden kan reagera spontant med fasa. En annan flicka kanske inte vet att hon är könsstympad men plötsligt förstår det och känner sig stigmatiserad.

Tidigare var boendepersonalen på HVB-hem ofta beteendevetare eller socionomer, idag är många nyanställda och har inte samma utbildningar.

– De uttrycker ett stort behov av våra utbildningar. De utvecklar en gemensam värdegrund och de har ofta förlösande samtal.