Hotellet i Riksgränsen är i normala fall stängt fram till februari, då skidsäsongen börjar. Men så kom den akuta flyktingsituationen. Fjällanläggningen uppmärksammade hjälpropen och valde i oktober att hyra ut 620 bäddar till Migrationsverket.

Det blev en rejäl utmaning för den redan ansträngda vården i Norrbotten. Flera gånger under den första veckan fick både ambulans och sjuktaxi köra den 14 mil långa isbelagda och snirkliga vägen från Kiruna för att hämta patienter.

Lösningen blev att vårdcentralerna Malmen och Graniten i Kiruna beslutade att etablera en mottagning på plats i Riksgränsen. Fyra sjuksköterskor tackade ja till att åka, trots att det skulle behöva vara hemifrån fem dagar i sträck varannan vecka.

Reception i en bar

Distriktssköterskorna Åsa Henriksson Lehto och Carina Lantto var först på plats. De installerade sig i hotellets spaanläggning. Två rum som i vanliga fall används för massage och diverse andra behandlingar omvandlades till undersökningsrum. Receptionen satte de upp bakom den lilla bardisken, fullt utrustad med kylskåp och ölkran.

Den första tiden ägnade de sig åt att hitta de mest sjuka och patienter som länge varit utan läkemedel för sådant som hjärtproblem och diabetes. Många hade direkt efter ankomsten till södra Sverige bussats upp till Riksgränsen, utan hälsoundersökning eller någon annan vårdinsats.

Saken förvärrades av att datorerna inte kunde kopplas upp mot landstingets interna system. Under den första tiden fick all dokumentation göras på papper och sedan registreras digitalt i efterhand.

Riksgränsen 2I Riksgränsen finns cirka 200 barn. Under januari månad görs en satsning för att samtliga ska få en grundvaccination. Foto: Simon Eliasson

Akut insats för svårt sjuk

Efter den första veckan var Åsa och Carina utmattade, men stolta över sina insatser. På fredagseftermiddagen satte de sig i bilen och började köra mot vårdcentralen i Kiruna.

När de hunnit till Abisko, fyra mil öster om Riksgränsen, ringde det plötsligt. Det var från väktaren på hotellet som berättade att en man kollapsat i lobbyn. Tankarna for runt i Åsas och Carinas huvuden, men de insåg snart att de kunde vara på plats betydligt snabbare än en ambulans.

Åsa och Carina satte dropp och lyssnade på hjärtat. Det lät bra men syresättningen var illavarslande.

Agerade sjuktransport

– Med syrgas kom han upp i vettiga nivåer, men så fort vi tog bort den damp han ner igen. Det kunde tyda på propp i lungan. Vi meddelade vår jourläkare på primärvården som godkände att vi agerade sjuktransport. Om läget förvärrades skulle vi ringa en ambulans som kunde möta oss på vägen, säger Åsa.

Men resan gick bra. Mannen somnade till slut i baksätet och kunde utan större dramatik tas in på akuten.

– På söndagen jobbade vi på vårdcentralen i Kiruna. Vi passade på att besöka avdelningen där mannen låg. Han var så glad och tackade oss för hjälpen, säger Carina.

Riksgränsen 3Många av de boende smittas med infektioner. Åsa får ofta förklara att det går över av sig självt, att det inte är nödvändigt med medicinering. Foto: Simon Eliasson

Stort patientflöde

När Vårdfokus besöker Riksgränsen några veckor senare är det full fart. En vanlig dag kommer över 40 patienter till mottagningen. Bland de vanligaste åkommorna är tandproblem, njursten, psykisk ohälsa och infektioner.

– Mycket av arbetet handlar om att normalisera tillvaron. Många är vana vid att få antibiotika för minsta lilla. Vi försöker förklara hur det går till i Sverige, och det börjar sätta sig, säger Carina.

Hon och Åsa har hittat några allvarliga sjukdomsfall. Däribland finns två bröstcancrar och en befarad leukemi. De mest sjuka är givetvis prioriterade, men sjuksköterskorna tar sig tid för att lyssna på alla som kommer till mottagningen.

Svårt att få tolktider

Samtalen förs på engelska, ofta med en anhörig eller vän som tolkar åt patienten. Eftersom det är svårt att boka tid för telefontolk används de i första hand vid psykisk ohälsa eller när kvinnor söker för intima besvär.

Carina och Åsa tvekar inte att följa sina kliniska bedömningar, även om asylsökande över 18 år bara har rätt till vård som inte kan anstå.

– För vem kan det anstå? Ingen på vår vårdcentral klagar över att vi bokar in besök. Vi har väldigt bra backning av våra kolleger, vi kan konsultera dem dygnet runt i stort sett. Och vår chef ringer varje dag för att höra hur vi har det, säger Åsa.

Masterutbildning en trygghet

Samtidigt har hon och Carina stor nytta av kunskaperna från masterprogrammet i omvårdnad, som de just nu läser på distans vid Umeå universitet.

– Förut ville man oftare ta in en läkares synpunkter, nu känner vi oss rätt trygga i våra kliniska bedömningar. Vi ställer bättre frågor, och får bättre svar. Vi stirrar oss inte blinda på det patienten söker för utan tar in helheten, säger Åsa.

Läs ett längre reportage om mottagningen i Riksgränsen i nummer 1 av Vårdfokus, eller genom att klicka här