Forskning visar att personcentrerad vård leder till bättre vårdkvalitet, ökad arbetstillfredsställelse och kortare vårdtider. Tunga argument för att införa förhållningssättet. Ändå tar det tid, och en anledning är okunskap.

Enligt en magisteruppsats om personcentrerad vård inom kommunal hemsjukvård tror sjuksköterskorna felaktigt att de redan använder metoden.

– Det finns många begrepp i omlopp och ett av dem är "patienten i centrum". Flera av de sjuksköterskor vi har intervjuat tror att det är detsamma som att arbeta personcentrerat. Men de stannar vid att se den äldre som en patient – inte som en person och en partner i vården, med en egen livsberättelse, säger sjuksköterskan Malin Olsson, som arbetar inom hemsjukvården i Göteborgs stad.

Lyssnar inte på livsberättelser

Hon har tillsammans med kollegan Erika Hasselgren, som arbetar inom hemsjukvården i Mjölby kommun, skrivit magisteruppsatsen inom ramen för specialistutbildningen Vård av äldre. Den handlar om hur sjuksköterskor tillämpar personcentrerad vård i vården av äldre personer.

Tio sjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården har intervjuats och studien visar att många tror att en vårdplan eller kontinuitet räcker för att vården ska kunna kallas personcentrerad. Insikten om att se patienten som partner i vården och om vikten av att lyssna på livsberättelser finns inte.

Enligt sjuksköterskorna är bristen på stöd från cheferna ett avgörande hinder för utvecklingen. Även om chefer ibland försöker stötta saknar de själva kunskap om vad personcentrerad vård innebär. Då är det svårt att ge tid och verktyg för förändring.

– Det behövs eftersom många anger tidsbrist som en anledning till att inte arbeta personcentrerat. Sjuksköterskorna hinner inte mycket mer än att komma in till den gamla, lägga om såret och sedan snabbt springa vidare. De saknar också tid för att dokumentera mer än det nödvändigaste, säger Malin Olsson.

Utbildning behövs

Intervjuerna visar att den personcentrerade vården inte är etablerad inom den kommunala hemsjukvården. Malin Olsson anser att utbildning – både av chefer och medarbetare – är nödvändigt. Hon anser också att arbetgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL, har ett ansvar.

– Det är bra att arbetsgivarna har tagit beslut om att personcentrerad vård ska införas, men de borde följa upp hur kommunerna lyckas. När det går långsamt borde SKL ta reda på varför och erbjuda verktyg som underlättar.

Ingen kommun i studien arbetar fullt ut personcenterat, men samtliga sjuksköterskor är nyfikna och har en positiv inställning. De vill lära sig mer om vad personcentrerad vård innebär. Men de är också frustrerade över bristen på tid.

– Att genomföra det personcentrerade arbetssättet kräver samtal, reflektion, utvärdering och uppföljning. Det räcker inte att chefer säger: "jobba så här". De måste skapa förutsättningar och visa hur förändringen kan genomföras. Att sitta ner och lyssna på någons livsberättelse tar tid, men det handlar om att bygga ett förtroende och det är en investering för framtiden, säger Malin Olsson.