– Under perioder av den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU) möter studenterna olika kulturer och arbetssätt som de anpassar sig till. Arbetsplatsen har betydelse för hur noggrant personalen följer riktlinjerna för venös blodprovstagning. När studenterna kommer dit präglas de ofrånkomligen av den kultur som råder på arbetsplatsen.

Det säger universitetsadjunkten Karin Nilsson som på fredagen lägger fram en avhandling vid Umeå universitet. Den handlar om hur studenternas följsamhet till de nationella riktlinjerna för venprovtagning förändras över tid.

Hon har själv arbetat kliniskt som intensivvårdssjuksköterska i 20 år och minns hur hon i början av sin lärarkarriär insåg att hon själv inte alltid till punkt och pricka hade följt riktlinjerna för blodprovstagning..

Karin Nilsson, anestesi- och intensivvårdssjuksköterska samt doktorerade vid Umeå universitet i juni 2016
Karin Nilsson lägger fram sin avhandling vid Umeå universitet på fredag.

– Det var först när jag själv började undervisa i det här momentet på sjuksköterskeprogrammet som jag insåg att det var länge sedan jag hade kollat riktlinjerna i Vårdhandboken. Det blev uppenbart för mig att jag inte alltid hade utfört alla moment på rätt sätt under mina år som verksam sjuksköterska.

400 studenter ingår i avhandlingen

Totalt har mer än 400 studenter från termin två, fyra, fem och sex fått svara på hur noga de är med att följa riktlinjerna. Det var tydligt att ju längre tid de hade varit ute på VFU desto mer avvek de från riktlinjerna, som att exempelvis identifiera patienten på rätt sätt, hantera remisserna korrekt och att märka rören på ett riktigt sätt och vid rätt tillfälle.

För många var det viktigare att smälta in i arbetsgruppen och därför göra som de kliniskt verksamma sjuksköterskorna, även om de inte följde regelboken. Det var en av de viktigaste orsakerna till att studenterna generellt sätt blev allt sämre på att följa riktlinjerna ju närmare de kom sin examensdag.

Men det fanns skillnader. Studenter som hade genomfört sin VFU på vårdenheter där personalen tyckte att det var viktigt att ta proverna på ett korrekt sätt skattade sin egen följsamhet till riktlinjerna högt.

Även studenter som litade på sin förmåga att studera på universitet och som hade hög tilltro till evidensbaserad vård, liksom de studenter som under minst hälften av arbetspassen använde forskningsresultat, skattade följsamheten till riktlinjerna högre än andra sjuksköterskestudenter.

Dyrt och patientosäkert

Att göra rätt från början är viktigt ur flera aspekter. Ett rör som märks med fel personuppgifter kan leda till att fel åtgärder vidtas, både på den patient som provet tas på och på den patient som det var avsett för.

Men det handlar också om kostnader. Ungefär två tredjedelar av alla fel inom klinisk kemi uppstår i den preanalytiska fasen, det vill säga innan provet tas, när det tas, och hur det förvaras och sedan transporteras till laboratoriet.

Beräkningar i exempelvis Stockholms läns landsting visar att om alla skulle ha gjort allt rätt från början skulle en halv miljard kronor sparas årligen.

Karin Nilsson har själv ingen patentlösning på hur man ska komma åt problemet, för det handlar ju inte bara om att lära studenterna rätt utan även att få den kliniskt verksamma personalen att följa riktlinjerna.

Att utbilda tror hon kanske löser en del av problemen, men erfarenheten säger att effekten kan bli ganska kortvarig.

– Om man däremot som lärare och handledare ger feedback åt studenterna direkt i anslutning till momentet vet man att effekterna sitter i längre. Som lärare är det viktigt att poängtera att det alltid är rätt att göra rätt, även om den rådande kulturen säger annorlunda. Vi måste stärka studenterna att hålla fast vid riktlinjer som i sin tur främjar säker vård och omvårdnad.